Rävåla, Saxdalen, Saxendal, Sköndalen eller Hjalmarstrand?
Redaktionen
har hämtat följande artikel ur Ludvika Gammelgårds arkiv. Den var
publicerad i Dala-Demokraten den 30 augusti 1939.
Från söndagens namnändringsdebatt vid kommunalfullmäktiges sammanträde.
….Det
blev först vid behandlingen av ett av de sista ärendena på
dagordningen som ett litet meningsutbyte följde. Det gällde
namnändringen för Rävåla by och poststation. Debatten i denna
fråga visade att kommunal-”gubbar” visst inte äro främmande
för humor och skämt, ty den bjöd faktiskt på en rolig halvtimme.
Dock inte att förväxla med en tidning med samma namn.
Motionen föregicks av en lång skrivelse, i vilken
motionären, Hjalmar Sjöstrand. Rävåla, motiverade behoven av
namn-ändringen. Skälen voro, enligt skrivelsen av två slag som
kunna sammanfattas som: 1) praktiska olägenheter och 2) estetiskt
störande motiv. De förra bestå i att det nuvarande namnet är
svårt att uppfatta för den som inte känner det, vilket lär
medföra fördyrande telefonsamtal samt förväxlingar med en ort i
det ”mörkaste Småland”.
Det medför fortfarande enligt motionärens synpunkter,
idéassociationer om ”ohål”, ”rävar” och ”bovar” o.s.v.
Motionären gav i anslutning därtill en högstämd skildring av
Rävålas vackra läge och omgivningar, som motverkade menade han,
att platsen kunde kallas ”Sköndalen”. Detta och en hel del andra
synpunkter och argument anfördes och de styrkte, ansåg motionären,
mycket väl önskvärdheten och också lämpligheten av att företaga
namnbyte.
Om inledningen sålunda inte saknade sina roliga
poänger, så gjorde den efterföljande diskussionen det i ännu
mindre grad. Rävålarepresentanterna å sin sida sparade inte på
att plocka fram massor av synpunkter och argument som Sjöstrand icke
fått plats för eller också glömt av.
Georg Örnqvist åberopade i ett anförande salig mäster
Palm. Denne berättar i sitt memoarverk, ”Ur en agitators liv”,
som bekant att han i Grängesberg blivit varnad för Rävåla.
Bönderna där voro enligt sagda källa, ”samt och synnerligen
stora skälmar och skojare” och den ärligaste av dem hade ”stulit
minst en häst”. Aug. Åhlström förklarade att det fula namnet
Rävåla icke kunde användas vid umgänge med folk från andra orter
och att han undvek att tala om att han var från den platsen och
andra rävålbor gjorde detsamma. Därvid sade de sig naturligtvis
vara från Grängesberg, även om Åhlström glömde tala om det.
Elis Bergman passade i ett sammanhang på att säga ”att ni får
byta namn så mycket ni vill så blir ni ändå bara rävålingar
från Saxdalen”.
I debatten om det nya namnet skulle bli Saxdalen eller
Saxendal anförde Karl Johansson och C.G. Granström att det senare
borde få förord av fullmäktige. Även uttalande samma talare att
namnet Rävålas ursprung borde efterforskas. Ordförande upplyste
att den senare saken med säkerhet kommer att ombesörjas av
ortsnamnkommittén vid dennas yttrande över ansäkningen. Rågberg i
Norhyttan som talade för att ortsbefolkningen synpunkter och
önskemål i första hand borde beaktas menade att man också kunde
tänka sig att kalla Rävvåla för ”Hjalmarstrand” efter
initiativtagaren.
Nåja, namnändringsansökningen går nu vidare utan
särskilt yttrande från fullmäktige. Den som lever får se vad öde
den kan röna. Efter att ha åhört söndagens debatt i ärendet
önskar man dock att rävålaborna måtte få kungl. Maj:ts
tillåtelse att axla av sitt ”ärvtliga belastelse”, åtminstone
i den mån denna sammanhänger med själva ortnamnet.
Geve
Det
skulle dröja till 1947 innan Kungl. Maj:t godtog namnet Saxdalen
efter flera avslag under årens lopp. Från den 1 jan. 1948 kunde
namnet Saxdalen officiellt andvändas som postadress.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar