Jag åkte på husmoderssemester och bodde på ett slott

I slutet av 40-talet, det bör ha varit en av somrarna 1946-48, var jag med mina föräldrar och min farmor på semester på Örenäs slott vid Öresund, mellan Helsingborg och Landskrona. Klicka på rubriken (eller här) för att komma till deras hemsida. Om du har ljudet på kan du då bl a höra något som var mycket typiskt för den aktuella sommaren: Getingar!

Örenäs Slott ägdes då av Reso AB, en resebyrå- och hotellkoncern med folkrörelserna, bl.a. Kooperativa förbundet (KF) och Arbetarnas Bildningsförbund (ABF) som ägare. Reso AB grundades 1937, året innan vi fick den första svenska semesterlagstiftningen. Syftet var att ge möjlighet till "folksemestrar" för bredare lager av Sveriges befolkning - med andra ord "vanligt folk".

Örenäs slott blev en del av denna nya utveckling. Slottet har en spännande historia. Den slottsbyggnad som finns kvar idag byggdes under 1914-1918 d.v.s. under de år första världskriget pågick.

Året för andra världskrigets utbrott, 1939 bytte slottet ägare. Den tidigare ägaren greve Bonde hade erbjudanden att sälja slottet till den tyska naziströrelsen som ett blivande rekreationsställe för höga nazister. Bonde valde emellertid att sälja slottet till Skånes fackliga organisationer. Mer om historien kan ni läsa här. Hade slottet blivit ett semesterhem - eller planeringscentrum - för höga och lägre nazister lär jag aldrig ha fått min husmoderssemester på slottet.

Ja, det var en husmoderssemester vi var på. Jag vet att min farmor och kanske också min mamma fick del av de nya nya möjligheter som då fanns att söka kommunalt bidrag till resa (ferieresbiljetter) och vistelse på semesterort s.k. husmoders-semester.

Men vad kan en gosse som inte ens börjat skolan komma ihåg av en semester på Örenäs slott? Jag minns ingenting av resan dit eller hem. Den måste ha gått med tåg, troligen från Grängesberg till Hälsingborg. Däremot har jag klara minnen av flera händelser under vistelsen på slottet.

Vi bodde inte i slottets huvudbyggnad utan i ett annex men måltiderna intogs i en stor matsal i slottet. Frukost var havregrynsgröt med äppelmos och mjölk. Problemet med den rätten var att just det här året var ett riktigt geting-år. Det gällde att se upp så att man inte fick en eller flera getingar i munnen när man tog en sked av gröten.

Vi badade mycket och tillbringade mycket tid på stranden. Där var det en man som råkade illa ut. Han åt ett äpple och fick en geting i munnen och blev stungen i tungan. Tungan svällde snabbt upp och han fick transporteras i ilfart till något sjukhus. Efter den episoden var man ännu försiktigare med gröten.

På slottet fanns en hel del personal och speciellt en "tant" - hon var säkert ung, kanske i övre tonåren - som jag fick ett särskilt gott öga till. Hon fanns med och arbetade vid måltiderna men var ofta också med oss på stranden när vi badade. Jag förstår nu att hon hade "timmar" - ledig tid på eftermid-dagarna som hon kunde utnyttja till bad.

Min "tant" hade skurgums-frisyr! Har ni hört det ordet? Jag minns det så tydligt men har knappast hört det efter den här sommaren vid Öresund. En sökning på Google gav bara 1 träff! Finns det sådana ord? Jag hade hoppats hitta en bild på skurgumsfrisyr men ingen träff. Då kom jag att tänka på en bild från den franska filmen Och Gud skapade kvinnan från 1956 där Brigitte Bardot hade en frisyr som åtminstone delvis liknade skurgums-frisyr. Den bilden hittade jag. Skurgumsfrisyr gjordes genom att sätta upp håret i nacken med hårnålar så att det låg slätt mot nacken och såg ut att växa och sträva rakt uppåt.

Ett annat klart minne från husmoderssemestern var när vi följde med på en dagstur till Ven, den lilla ön mitt i sundet. "Min tant" var med på den resan också. Jag minns inte hur vi tog oss till Landskrona men därifrån åkte vi båt till Ven med en vanlig fisketrålare som modifierats för turisttrafik. Det gungade ganska mycket på vägen över och en trålare rullar ganska lätt i dyner och vågor.

På Ven gick vi ganska långt, upp till kyrkan. Där var jag fascinerad av en modell av en fullriggare som stod i ett av kykans fönster. Vi gick till Backafall som jag kände väl till musikaliskt. Min morbror Elis Haag hade sjungit Flickan från Backafall av Gunnar Turesson/Gabriel Jönsson många gånger. Han ackompanjerade sig själv på gitarr.

Snart var det dags för återfärd till fastlandet. "Min tant" som inte var någon badkruka hade pratat med skepparen att han skulle fiska upp henne utanför vågbrytaren på vägen tillbaka. Skurgumstanten ville simma ut i vågorna utanför vågbrytaren. Det gick bra men jag var orolig för det vågade nu ganska ordentligt. Men tanten fick klättra upp på trålaren igen när vi kommit ut till henne på öppna havet. Men simturen slutade lite olyckligt ändå. Väl ombord gick tanten ner under däck för att ta av sig den våta baddräkten och ta på sig torra kläder. I den nu krabba sjön som gjorde att trålaren rullade ordentligt blev hon sjösjuk. Väl uppe på däck hämtade hon sig dock ganska snabbt igen.

Ett annat minne från Örenäs var att jag där för fösta gången spelade piano för en större publik. Det fanns ett piano i den stora matsalen och vi var i god tid till en av måltiderna. Jag satte mig på pianostolen med ryggen mot pianot medan vi väntade på att maten skulle ställas fram. En dam som också väntade på måltiden kom fram och frågade "om inte den lille gossen skulle spela en bit". Jag svängde runt på pianostolen och spelade "Kattvalsen" eller "Kalle Johansson" som den också kallas. Min mamma hade just lärt mig att spela den.

Själv har jag bara ett svagt minne av att jag spelade på pianot men min far berättade episoden många gånger och tyckte att den var så trevlig därför att "den tanten" (som var mycket äldre än min "skurgumstant") blev så väldigt överraskad av att jag kunde spela. Hon hade bara skämtat med mig...