Inlägg
Sedan jag var liten har Indien fascinerat mig. I min andra blogg, Olas blogg, har jag skrivit sju inlägg om min relation till Indien. Läs gärna en del av min Indien-historia där. Men Indien följer mig på något sätt överallt också i Saxdalen. Jag har till och med börjat fundera på om vi på något sätt är tvillingsjälar, Indien och jag?
Som statistiker har jag ju en viss kunskap om sannolik- heter och jag börjar tycka att jag påminns oftare om Indien än vad som borde vara en slump. Jag vet att jag långt innan vi fick svensk television hade en romantisk lockelse till Indien. Nu menar jag med romantisk inte något som bara har med kärlek att göra - en uppfattning som jag hade då. Nej, min svensklärare Granstedt på Högbergsskolan i Ludvika lärde mig och mina klasskam- rater att romantik är "flykten från den förhandenvarande verkligheten".
Det första påtagliga minnet av en indisk verklighet var i televisionens begynnelse. Ravi Shankar besökte Sverige och spelade en raga eller flera ragor på sin sitar. Han satt på traditionellt indiskt vis på golvet och spelade i en spartansk svensk TV-studio. Jag var helt fascinerad och tog till mig den klassiska indiska musiken - den tilltalade mig mycket.
Jag får tacka Stikkan Andersson och min indiska "syster" Anu för att jag nu själv äger en sitar till ett pris som var mycket överkomligt, se här.
Inte förrän 1998 när jag besökte Anu i New Delhi insåg jag att Indien och jag hade samma födelsedatum, 26 januari. Republiken Indien föddes officiellt 26 januari 1950, samma dag som jag firade min åttaårsdag. Så Indien och jag kan inte vara tvillingsjälar men syskon- själar.
Jag är intresserad av min hembygd. Dit hör naturligtvis Grängesberg och Ludvika. Så när jag är i Ludvika går jag gärna in och tittar på Globe bokhandel. Där hittade jag för en tid sedan en bok av Olavi Hemmilä: Från Gränges till Ganges. Den handlar till stor del om hur svenska författare och speciellt Dan Andersson påverkats av Indien och indisk religion. Själv har jag aldrig varit till den bland hinduer heliga floden Ganges men däremot till en annan helig Indisk flod, Yamuna, som rinner genom både Delhi och Agra med Taj Mahal.
När jag var liten hörde jag en dalmas sjunga på Götaplatsen i Göteborg. Han var från Borlänge. Jag minns att han sjöng "Till Havs".
Men han sjöng också verk som komponerats utanför Sverige, t.ex. ryssen Rimskij-Korsakovs "Song of India" ur operan Sadko. Jag undrar om Jussi Björling upp- skattade havet utanför Västkusten - och Indien lika mycket som jag?
En annan Song of India är Indiens nationalsång Jana-Gana-Mana. Läs en översättning av texten till Jana-Gana-Mana här! Och lyssna sen på videon här under som också visar en hel del indiska instrument och indisk natur.
Som statistiker har jag ju en viss kunskap om sannolik- heter och jag börjar tycka att jag påminns oftare om Indien än vad som borde vara en slump. Jag vet att jag långt innan vi fick svensk television hade en romantisk lockelse till Indien. Nu menar jag med romantisk inte något som bara har med kärlek att göra - en uppfattning som jag hade då. Nej, min svensklärare Granstedt på Högbergsskolan i Ludvika lärde mig och mina klasskam- rater att romantik är "flykten från den förhandenvarande verkligheten".
Det första påtagliga minnet av en indisk verklighet var i televisionens begynnelse. Ravi Shankar besökte Sverige och spelade en raga eller flera ragor på sin sitar. Han satt på traditionellt indiskt vis på golvet och spelade i en spartansk svensk TV-studio. Jag var helt fascinerad och tog till mig den klassiska indiska musiken - den tilltalade mig mycket.
Jag får tacka Stikkan Andersson och min indiska "syster" Anu för att jag nu själv äger en sitar till ett pris som var mycket överkomligt, se här.
Inte förrän 1998 när jag besökte Anu i New Delhi insåg jag att Indien och jag hade samma födelsedatum, 26 januari. Republiken Indien föddes officiellt 26 januari 1950, samma dag som jag firade min åttaårsdag. Så Indien och jag kan inte vara tvillingsjälar men syskon- själar.
Jag är intresserad av min hembygd. Dit hör naturligtvis Grängesberg och Ludvika. Så när jag är i Ludvika går jag gärna in och tittar på Globe bokhandel. Där hittade jag för en tid sedan en bok av Olavi Hemmilä: Från Gränges till Ganges. Den handlar till stor del om hur svenska författare och speciellt Dan Andersson påverkats av Indien och indisk religion. Själv har jag aldrig varit till den bland hinduer heliga floden Ganges men däremot till en annan helig Indisk flod, Yamuna, som rinner genom både Delhi och Agra med Taj Mahal.
När jag var liten hörde jag en dalmas sjunga på Götaplatsen i Göteborg. Han var från Borlänge. Jag minns att han sjöng "Till Havs".
Men han sjöng också verk som komponerats utanför Sverige, t.ex. ryssen Rimskij-Korsakovs "Song of India" ur operan Sadko. Jag undrar om Jussi Björling upp- skattade havet utanför Västkusten - och Indien lika mycket som jag?
En annan Song of India är Indiens nationalsång Jana-Gana-Mana. Läs en översättning av texten till Jana-Gana-Mana här! Och lyssna sen på videon här under som också visar en hel del indiska instrument och indisk natur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar