Saxdalen blogg

OS-medaljör blev skyttekung i Älvdalen

2012-01-25T21:12:00.001+01:00

Många känner namnet Ragnar Skanåker. Just det! Det är pistolskytten som deltagit i sju olympiska spel och tagit fyra OS-medaljer varav en i guld. Han föddes i Stora Skedvi för 77 år sedan och nu har han besökt Dalarna igen och segrat i en skyttetävling. Han har varit i Älvdalen och tävlat. Hur det gick kan du läsa här i Dalademokraten:

http://dalademokraten.se/Sport/Ovrigt/77-arige-Skanaker-kan-an/

Tionde maj i år kan vi också köpa frimärken med Ragnar Skanåker porträtterad, i det här samman- hanget tillsammans med Carolina Klüft. De två var de populäraste OS-guldmedaljörerna när Sportspegeln fyllde 50 år och ordnade en omröstning tillsammans med Posten Frimärken och Sveriges Olympiska Kommitté. Frågan var vilken manlig respektive kvinnlig OS-guldmedaljör som svenska folket helst ville se på frimärken. Det fanns 27 kandidater att rösta på.

Den legendariske sportskytten Ragnar Skanåker blir frimärke tillsammans med Carolina Klüft efter att Radiosportens lyssnare har fått säga sitt. Foto: Niklas Larsson, SOK

Ragnar Skanåker är mest känd som pistolskytt men har har också varit flygare. Själv har jag flugit med Ragnar Skanåker en gång. Den resan har jag berättat om här i Saxdalen blogg: Klicka här!

Också i Olas blogg finns ett inlägg om den flytningen från Arlanda till Paris: Klicka här!

Julen 2011 är slut

2012-01-16T23:47:00.070+01:00

Helgdagar och mellandagar är slut. Trettondagen 6 januari var för tio dagar sedan och Tjugondag Knut, 13 januari, var i fredags. Sen har vi haft ett veckoslut, lördag och söndag. Men idag är det måndag och definitivt slut på julhelgen.

Enda möjligheten att hålla kvar vid julfirandet är väl att tro på uttrycket "Julen varar än till påska". Själv föredrar jag att betrakta julen som slut nu och att rikta in mig på normala veckor med fem vardagar mellan varje veckoslut. Som pensionär är det ju dessutom inte så väldigt stor skillnad mellan vardag och helg.

Som avslutning på min julhelg vill jag visa ett av mina julbord, en modern variant med både ljus, julgran, tomte och julmusik, allt kompakt och eldrivet:

Att avsluta julstämningen i det här läget går på några sekunder om man rycker ur kontakten men man bör stänga av datorn på ett "normalt" sätt. Datorer har ju sina egna beteenden som man bör respektera. Då är risken för datorproblem mindre.

Sen finns det en del fördelar med att julen är slut. Dagarna blir längre och dagen är nu 8 timmar och 47 minuter lång i Saxdalen. Dagslängden ökar dessutom redan med 25 minuter per vecka. Ökningen kommer att gå fortare och fortare fram till vårdagjämningen den 20 mars. Då är dag och natt ungefär lika långa.

Så vi går mot ljusare tider, åtminstone när det gäller dagsljuset. Sen får vi hoppas att hela 2012 blir ett bra år också på andra sätt men även om julen i år blir normalt mörk så är det långt dit...

Saxdalen blogg önskar sina läsare en god fortsättning på det nya året!

En ny och en gammal bok om Grangärde

2012-01-14T19:14:00.003+01:00

Grangärde är både en by och en bygd. Men Grangärde har också varit namnet på både en kommun och en församling.

För den som är intresserad av vår hembygd och dess historia är både Grangärde kyrkby, Grangärde kommun, Grangärde församling och Grangärde finnmark spännande att studera och lära sig mer om.

I det här blogginlägget ska vi orientera om två böcker som innehåller mycket om Grangärde. Den senast boken som publicerades för bara ett par veckor sedan syns här:

Författare till boken GRANGÄRDE KYRKBY byn mellan sjöarna är Bengt Östberg född och uppväxt i Östanbjörka på andra sidan sjön Björken från kyrkbyn sett. Copyright © 2011 Bengt Östberg, Globe Bokhandel AB.

Kort kan innehållet i boken sammanfattas som en beskrivning i ord och bild av de hus och gårdar som funnits i Kyrkbyn under 1900-talet och 2011 och de människor som bott där under samma tid. Också företag i byn finns beskrivna. Ett imponerande bokverk, 250 sidor i stort format, 30 x 22 cm. Boken innehåller många fotografier både i färg och svartvitt.

Bengt Östberg har också skrivit två tidigare böcker som presenterats i bloggen: Östanbjörka - en by i Grangärde och Skolor och lärare i gamla Grangärde socken 1850-2009.

En betydligt äldre bok om Grangärdebygden är Grangärde Församlings Minneskok.

Den utgavs av tidigare kyrkoherden i Grangärde Anders Magnevill. Magnevill daterade förordet till 24 februari 1907 men första upplagan trycktes 1925. Den är tyvärr slutsåld sedan länge. Men som tur är gjordes en ny tryckning av boken, en faksimilupp- laga, 1968. Upplagan var då på 1500 exemplar och den finns fortfarande att köpa. Boken distribueras genom pastorsämbetet i nuvarande Gränge-Säfsnäs församling.

Magnevill beklagar i inledningen av boken att bokens titeln ger förhoppningar som gör läsarnas läsupp- levelse till en missräkning. Inget systematiskt material för att beskriva historien fanns att tillgå.

Mot den bakgrunden är Magnevills bok impone- rande. Nästan 450 sidor text och ett antal foton. Materialet täcker inte varje år men många urkunder och händelsebeskrivningar från 1540-talet och framåt, det mesta kronologiskt ordnat.

2012-01-03T23:02:00.028+01:00

Saxdalens byalag Presenterar stolt

NY PREMIÄR för

filmvisningar under våren 2012

Söndagen den 15/1 kl 16.00 i Saxdalens Folkets Hus

Medlemskap 300 kr per familj/ 10 filmer under våren

- går att lösa 1 timme före filmstart

Söndagen den 15/1 visar vi barnfilmen

PHINEAS och FERB i DEN 2:a DIMENSIONEN

Onsdag den 18/1 kl 17.30 visas ungdomsfilmen

HARRY POTTER , DE VISES STEN

Övriga filmdatum:

söndagar 16.00 onsdagar 17.30

12/2 15/2

11/3 14/3

22/4 25/4

13/5 16/5

För mer information gå in på www.saxdalen.se

samt på www.saxdalen.blogspot.com

eller maila saxdalsbion@live.se

VÄLKOMNA önskar filmgänget!

Tjugondag Knut dansas julen ut? Eller...

2011-12-29T22:58:00.003+01:00

Julens sista dag närmar sig. Vilken dag det är kan diskuteras men enligt tradition i Saxdalen dansas julen ut på trettondagen, den 6 januari. Så blir det också i år! Ja, det vill säga nästa år, 2012. Men det är ju årets jul som ska dansas ut...

För den som vill dra ut längre på julfirandet finns en gammal tradition att dansa ut granen på Tjugondag Knut, 13 januari, 20 dagar efter jul.

Den Knut som tidigt gav namn åt högtiden var en dansk prins Knut Lavard som mördades 7 januari 1131 och sedan blev helgonförklarad. Hans namnsdag 7 januari flyttades i svenska almanackan till 13 januari i början av 1700-talet.

För den som vill vara med och dansa ut julen i Saxdalens Folkets Hus under januari 2012 är det bara ett datum som gäller: 6 januari. Tomten kommer ingen annan dag.

Hur gamla byggnader finns det i Saxdalen?

2011-12-22T22:01:00.001+01:00

Frågan är inte så lätt att besvara entydigt. Det vi vet med säkerhet är att namnet Saxdalen inte är äldre än från 1 januari 1948. Dessförinnan hette byn Rävvåla med varierande stavning.

En byggnad som vi i Rävvåla kulturförening länge tittat på från vårt favorittillhåll, Runnbergsgården, är en gammal lada som finns ungefär 150 m sydost om Runnbergsgården. Vi har undrat hur gammal den kan vara. Nu behöver vi inte undra längre. Vår präst från Björbo, Torbjörn Axelsson har besökt ladan som kallas Västerbergs lada. Torbjörn är kunnig i dendrokronologi, den vetenskap som används för att åldersbestämma gamla timmerbygnader.

Torbjörns undersökning visade att Västerbergs lada kan dateras tillbaka till tiden 1690-95.

Titta på ladan och en del data som använts för att bestämma ladans ålder på Torbjörn Axelsson hemsida: Klicka här.

Första steget mot svaret på frågan i rubriken är taget. När våren och sommaren kommer hoppas vi på fler besök från Torbjörn Axelsson. Det finns fler gamla byggnader i Rävvåla/Saxdalen som kan behöva åldersbestämmas.

Bio Saxen presenterar årets sista film 28 december

2011-12-19T21:10:00.001+01:00

Barnfilmklubben Bio Saxen avslutar sitt första verksamhetsår med en riktig storfilm: Alla vi barn i Bullerbyn. Men det är bara avslutning för i år. Nästa år följer många nya filmer som ni alla hälsas välkomna till. Men först alltså annandagens film:

För er som vill ta med er Mor/far föräldrar, släkt och vänner så går det alldeles utmärkt, lös-biljett 50kr/pers (löses på plats).

Filmgänget önskar er alla en riktigt

God Jul

Stödgala i Folkets Hus lördag 17 december kl 15:00

2011-12-14T18:12:00.000+01:00

Visst behöver vi ha vår kiosk kvar! Ingen vill väl behöva åka till Ludvika eller grannbyarna för att köpa tidning och lite mjölk? Men ingen kan driva en kioskrörelse utan tillräcklig omsättning. Men om vi hjälps åt kan vi säkert behålla vår kiosk/minilivs.

Vi kan börja med att gå på stödgalan på lördag och se vår egen SaxdalsElvis. Sen får vi ha en dialog med Åke och Ing-Marie. Vi behöver ett ställe där vi kan handla det nödvändigaste. Och det är vi själva som måste tala om vad vi vill hitta i kiosken.

Vi ses i Folkets Hus på lördag!

Lucia har redan besökt Saxdalen

2011-12-09T03:34:00.001+01:00

PRO Saxdalen firade traditionsenligt Lucia i Saxdalens folkets hus på torsdag eftermiddag. Saxdalens skolas Lucia med sitt Luciatåg kan inte vara på mer än en plats i taget. Den 13:e december
är hela tåget upptaget av skolans eget Luciafirande. Därför inträffade den här föreställningen, som vanligt, några dagar före Luciadagen.

Vi pensionärer är mycket stolta över byns skolbarn och deras vilja att ställa upp med en nästan halvtim- meslång väl inövad och väl genomförd Luciatablå för oss äldre. Här ett prov på vad vi bjöds från Folkets hus scen:

Bakom de 20 eleverna skymtar två av de stora moto- rerna bakom Saxdalens rika musikliv: Musiklärarna Roger Broberg och Janne Wallman. De bidrar i hög grad till att det sjunger så mycket om och i byn.

Flera sångnummer med växelvis hela kören, delar av kören och solister. Också de traditionella Luciadikter- na deklamerades. Hela framträdandet avslutades med Luciasången (natten går tunga fjät) som också var ingångsmelodi:

Efter tablån var skoleleverna väl värda ett litet kalas med saft, bullar och pepparkakor.

Vi pensionärer är mycket glada åt den här traditionen som vi hoppas få behålla. Många barn på scenen har någon far- eller morförälder, granne eller andra personer som de känner igen i publiken. Och flera medlemmar i PRO har också deltagit som medhjäl- pare i skolan. När vi spelar och tränar boule på Furuliden vår och höst kommer många gånger skolbarnen ner och pratar med oss på raster eller när de har gymnastik och idrott.

Vi i PRO vill tacka alla skolans elever och lärare för den här kontakten som helt klart stärker banden mellan generationerna i Saxdalen.

Ett Hjärtligt Tack!

Om el-ljus och skolor i socknen 1917

2011-12-07T22:53:00.006+01:00

Det blir mörkare och mörkare fram till Jul. Nu hjälper visserligen det tunna snötäcket till att förstärka det ljus vi har utomhus. Men det behövs ljus också inomhus.

I skolan behövs både lärare och ljus och det är ingen nyhet. Se här vad tidningen Dalpilen skrev om skolorna i Grangärde den 4 september 1917:

Elektriskt ljus skulle alltså inledas till lärarbostäderna i Rävåla. Där beräknades också kostnaden till 356 kronor. Det motsvarar i dagens valuta hela 9 615:02 kronor. Så vitt det sig göra lät skulle lärarbostäderna i Laritstorp också få el-ljus. Berodde tveksamheten på att det redan på den tiden ofta blev dubbelt så dyrt att göra någonting jämfört med den planerade kostna- den?

För komministerbostaden såg utsikterna ännu mörkare ut. En utredning skulle göras vilket säkert tog sin tid på den tiden också. Eller kanske det är som professor Leif GW Persson förklarar varför det som tidigare gick blixtsnabbt idag tar en evighet: På grund av teknikens utveckling! Eller räk- nade man möjligen med att komministern skulle få ljus och kraft uppifrån?

Filmtajm, söndag 4 december kl 16.00

2011-12-01T21:40:00.000+01:00

Bio Saxen

Disneys klassiker Dumbo visas på Saxdalsens folkets hus 4/12 kl 16:00(kiosken öppnar 15:30).

PS. Om du inte är medlem i Bio saxen eller vill ta med en kompis eller en släkting, lös-biljett 40kr/pers. Biljetten löses på plats.

Vid frågor: saxdalsbion@live.se

Kulturministern och 100 personer njöt av Helgdagskväll vid timmerkojan

2011-11-27T23:23:00.001+01:00

Jag beklagar att jag missade lördagens föreställning av sångspelet Helgdagskväll vid timmerkojan i Saxdalens Folkets Hus. Jag hade sett fram emot att kunna se och rapportera från konserten här i bloggen. Som tur är var en av mina kompisar där och har hjälpt till med en rapport. Kompisen är mycket initierad eftersom han själv är en del av Saxdalens manskör och också körens konferencier. Lasse Perssons referat följer här:

Saxdalens Manskör avslutade sitt 30-års- jubileumsfirande med att på lördagsefter- middagen framträda i Folkets Hus i Saxdalen med sitt populära och slitstarka Dan Andersson sångspel, Helgdagskväll vid timmerkojan inför en publik på 100 personer. Det var den 143:e föreställningen sedan premiären i april 1988 i Brunnsvik. Manskören har framträtt med detta sångspel på många platser i landet, från Kramfors i norr till Ängelholm i söder, i Danmark, Finland och Norge (flera gånger) och i svenskbygderna i USA, men det var första gången som föreställningen gavs på hemmaplan i Folkets Hus. Något märkligt kan tyckas med tanke på att manskören framträtt så många gånger på hemmaplan i Folkets Hus med sångspelen Vi möts igen på Annas café och Julkul och mer än så… samt många, många vanliga konsertfram- trädanden.

Även om det var första gången i Folkets Hus så var det inte första gången i Saxdalen; för tio år sedan gavs föreställningen utomhus på Runnbergsgården. Lördagseftermiddagens Helgdagskäll vid timmerkojan blev i alla avseenden mycket lyckad: kören gjorde en förnämlig föreställning, ljudet var toppen- bra, scenen var snyggt utformad med bak- grundsdekor och en fin belysning. När applåderna tystnat efter föreställningens slut fick manskören en omedelbar recension när en yngling i nioårsåldern ropade: ”det gjorde ni bra”.

Innan föreställning spred vår körledare Roger Broberg information om att landets kulturminister, Lena Adelsohn Liljeroth eventuellt skulle komma att bevista före- ställningen, vilket väl uppfattades som ett skämt hos körgubbarna. Men vilka sitter inte på plats i Folkets Hus om inte självaste kulturministern tillsammans med maken Ulf Adelsohn, känd som före detta landshövding i Stockholms län, nyligen sparkad styrelse- ordförande i SJ med mera.

Efter föreställningen frågade jag Lena Liljeroth Adelsohn om anledningen till att paret hedrade Saxdalens Manskör och Saxdalen med sin närvaro och fick då till svar att det berodde på makens senaste styrelseuppdrag som ordförande i Nordic Iron, det vill säga det gruvbolag som har långt framskridna planer på malmbrytning i Blötberget och Håksberg. En annan styrelse- medlem i bolaget ville visa paret Adelsohn på den kultur som finns i vår bygd och då föll valet på Dan Andersson sångspelet; enligt uppgift lär Ulf Adelsohn gilla Dan Anderssons poesi och han uttryckte också sitt gillande över den föreställning han just bevittnat.

Manskörens jubileumsår är nu tillända och en bättre avslutning än den i lördags med föreställning på hemmaplan med kulturministern på plats kan man väl knappast tänka sig.

Hälsningar

Lasse P

Minnet av en tidig, egen ljudinspelning

2011-11-26T03:21:00.000+01:00

Min far Harry var mycket fascinerad av teknikens utveckling. Det gjorde att han ganska ofta var intresserad av att skaffa t.ex. nya verktyg, helst motordrivna, eller vitvaror som skulle underlätta hushållsarbetet.

Det måste ha varit i slutet av 1940-talet när jag första gången hörde en privat ljudinspel- ning. Det var hos "frisörskan", Ingrid, som hade frisering på övervåningen i det som idag är Elimkapellet. Min gissning är att Ingrid var den första privatperson som skaffade en egen inspelningsapparat i byn. Ingrid var i så fall en pionjär i ljudsamman- hang.

Rullbandspelaren som kom så småningom hade jag inte sett eller hört talas om då. Den apparat Ingrid hade var rullbandspelarens föregångare trådspelaren som spelade in ljudet på en tunn metalltråd.


Trådrulle till magnefonen

Jag minns inte vilket företag som tillverkat Ingrids trådspelare men en gissning är svenska Luxor i Motala som från 1947 och några år framåt sålde många trådspelare under namnet Magnefon.

Men tillbaka till min far som också hörde talas om inspelningsapparater. Och något år efter trådspelarens lansering kom också rull- bandselare för privatbruk. Min far var inte sen att låna hem en Grundig bandspelare från Sune Holm i Grängesberg. Vi testade den och det blev snabbt ett köp.

Ett av mina första minnen av bandspelaren var ett besök på Hagfallstorpet av våra släktingar Einar Haag och hans far Johan. Johan som allmänt kallades "Kusken" var bror med min morfar Karl Haag.

Både Kusken och hans son var duktiga och mycket underhållande berättare. När vi hade startat bandspelare berättade far och son om en eposod när en av byns rörmokare, Otto Fahlborg, installerade centralvärme i den snickerifabrik som Einar Haag hade och som låg på öster sida av Gladmansvägen vid Fäbacken.

Otto var också en stor humorist och hade trots mogen ålder många hyss för sig. När installationen var klar skulle pannan proveldas och värmesystemet testas. Otto, Ejnar och Kusken stod alla framför pannan där elden tagit sig ordentligt och veden sprakade. Då ropar plötsligt Otto: "Spring Ejnar!"

Kanske kände Ejnar Otto så bra att han förstod att uppmaningen var ett av Ottos många hyss. Men trots att uppmaningen riktats till Ejnar var det hans far, Kusken, som tog till apostlahästarna för att skynd- samt sätta sig i säkerhet. Alla runt köksbordet på Hagfallstorpet skrattade hjärtligt åt berättelsen och det gjorde vi sedan varje gång vi spelade upp bandet.

Tyvärr var det så i bandspelarens barndom att vi inte sparade inspelningar som gjordes. En stor nyhet och fördel med bandspelaren var ju att man kunde använda samma band om och om igen och spela över gamla in- spelningar med nya. Nackdelen var förstås att de tidigare inspelningarna raderades.

Men den här inspelningen hade vi kvar ganska länge och lyssnade på och skrattade åt. Men så småningom spelades berättelsen över, något som jag beklagar djupt idag. Att kunna höra berättelsen idag skulle vara värt mycket.

Brandkåren rycker ut i Grangärde socken på 1940-talet

2011-11-23T17:58:00.000+01:00

Brandkårer lämnar nog ingen oberörd. Som barn i Rävvåla på 40-talet var brandkåren en verklighet som många - om inte alla - barn var medvetna om. Vi hade ju en egen frivillig brandkår i byn och när larmet gick kunde det gå lång tid innan sirenen slutade ljuda. De frivilliga brandmännen fanns över hela den långa byn och det kunde ta en lång stund innan alla som hörde sirenen hann ta sig till brandbilen som snart körde ut ur det som idag är Saxdalens bibliotek.

Följande film visar brandbilar köra ut från alla brandkårer i Grangärde socken på 1940-talet: Grängesberg, Rävvåla, Sunnansjö och Nyhammar.

När jag började i första klass i skolan 1949 hette byn inte längre Rävvåla. Första januari 1948 bytte Rävvåla namn till Saxdalen men brandkåren fanns kvar. Efterson brandbilen hade sin plats i skolans källarvåning och vår tillsyningslärare August Åhlström inte bara var skollärare utan också brandchef.

Varje brandlarm var både spännande och skrämmande för oss skolbarn. Verksamheten i skolan gjorde för det mesta en paus tills sirenen på skolans tak tystnade och brandbilen körde iväg.Tack till signaturen CableGuy5551 som lagt upp den här och andra filmer på youtube.

Saxdalens manskör 30-årsjubilerar

2011-11-20T12:00:00.003+01:00

Tänk vad tiden går är ett yttryck som vi hör ganska ofta. Och tänk att tiden går lika fort för en hel kör som för oss vanliga människor. Och det har redan gått 30 år sedan några fotbollsspelare (som också tyckte om att sjunga) bildade Saxdalens Manskör. De frågade musikläraren Roger Broberg om hjälp. De behövde en lagledare, dirigent.

Roger ställde upp och har gjort det alltsedan 1981. Jag undrar hur många svenska tätorter med så lite som 604 invånare (31/12 2010) som kan visa upp något liknande. Det kanske bara kan ske i byar det sjunger om? Och det gör det verkligen om Saxdalen. Min gissning är att dessa orter kan räknas på ena handens tumme.

Kören har uppträtt otaliga gånger i Saxdalen, Cassels i Grängesberg, Ludvika, ja på många platser i Sverige, Norge, Finland, Danmark och USA. Körens största succé är sångspelet HELGDAGSKVÄLL VID TIMMERKOJAN som spelats mer än 130 gånger. Det är också den föreställningen vi får se och höra i den kommande jubileumskonserten.

Läs mer på körens hemsida saxdalensmanskor.se

Kom till Saxdalens folkets hus och hör sen!

Strategi för vår överlevnad?

2011-11-19T00:16:00.000+01:00

För ett par månader sedan kunde man här i bloggen se och höra den underfundige poeten, trubaduren, ordbehandlaren... (ja det går att lägga till en lång rad epitet) Åke Åhlström ge sin syn på en sida av den historiska utvecklingen i landet och i Dalarna. Ni kan se inlägget om ni klickar här.

Några filmseklipp från gamla Grängesberg under 1940-talet hittar man på youtube. Där får man en bild av verkligheten på den tiden, både sommar- och vintertid.

Men hur ska vi kunna skydda både Brunnbäcks färja och hela vårt Dalarna från illasinnade fiender idag och inom en snar framtid? Kanske måste vi beväpna oss.

Är det moderna kanoner som ska rädda oss och vår ekonomi: Snökanoner kan vara framtidens vapen. I växthuseffektens spår kan snö bli en bristvara i framtiden?

Dagens lokaltidningar berättade om svår halka, många busslinjer i Dalarna har får ställa in turerna. Snötäcket har lyst med sin frånvaro i hela landet men nu ska visst snön komma så småningom med början i norr. Vi har haft höstväder ett tag men ingen vinter medan New York och New Jersey på fastlandet väster om New York hade snöstorm och flera decimeter snö som skapade trafikkaos redan i oktober. Då är det svårt att tänka sig att New York ligger aningen längre söderut jämfört med Barcelona i Spanien.

Samtidigt rapporterar lokaltidningarna om att det inte finns någon snö i våra svenska skidbackar men att snökanonerna är laddade och att kanonjärerna ligger redo att trycka på avtryckaren. Det lär bli snö före jul åtminstone i våra skidbackar. Om det blir is vid Brunnbäcks färja får vi avvakta och se.

Här uppe på taket sitter Clas Ohlsons väderstation och rapporterar aktuell utetemperatur +8,4 grader nu några minuter efter midnatt. Luftfuktighet 90 %,, vind 2,7 m/sek och i byarna 4,8 från sydsydväst. Prognosen är regn och det har regnat 0,6 mm senaste timmen och 4,5 mm senaste dygnet. Relativa lufttrycket är sjunkande och just nu 1005,9 Hpa.

Det var allt från Malbacken för i kväll,
Hälsar Ola

Bio Saxen onsd 16/11 16:30 Trolljägaren

2011-11-11T12:00:00.007+01:00

Snart är det dags igen. Nu på onsdag visar Bio Saxen Trolljägaren, en film som rekommenderas från 11 år.

Läs vidare på affischen:

Vi ses i Saxdalens folkets hus!

Tekniken går framåt

2011-11-10T22:02:00.001+01:00

Ibland görs det upptäckter och uppfinningar som får stor betydelse för utvecklingen och för människors välbefinnande. När två ansedda svenska myndigheter genom intensivt samarbete gjort en innovation är den värd att titta på. Jag såg resultatet på bild i förrgår för första gången:

Efter ett nära samarbete har SCB, Statistiska centralbyrån och vår vädermyndighet SMHI nu presenterat sin revolutionerande innovation,
den miljövänliga väderstationen.

Stationen är helt automatisk, förbrukar varken elkraft eller batterier. Den släpper inte ut några avgaser och bidrar inte till jordens uppvärmning. Varje person i Sverige kan bygga sin egen väderstation hemma av material som nästan alltid finns tillhands i hushållet. Ingen frakt som kostar, sliter på vägar och släpper ut miljöförstörande avgaser, inget oljud som stör nattsömnen. Och om man vill ha en nyare modell av stationen är det bara att uforma en ny. Den gamla kan kastas i den vanliga sopsorteringen eller sparas till majbrasan. En klar framgång för de båda myndigheterna som länge varit experter på att presentera resultat i form av siffror. Nu har de kommit en bra bit på väg mot direkt lättförstådd information som inte behöver tolkas.

Statistisk årsbok 2011

Välj ett avsnitt i taget i listan på raden med PDF och -Välj här. Filerna är stora och kan ta en stund att ladda ner.

Statistisk årsbok var den självklara jullitteraturen för mig och mina kollegor när jag arbetade på SCB. Årets upplaga är på över 700 sidor, väger en hel del men innehåller också massor med information. I år kan man också läsa hela publikationen på Internet helt gratis. Det är väl också utveckling?

Biodags igen på söndag: Kung Fu Panda

2011-11-08T23:29:00.000+01:00

Bio Saxen presenterar stolt en ny film för hela familjen: Kung Fu Panda. Filmen är barntillåten.

Söndag 13 november kl. 16.00 i Saxdalens Folkets Hus:

Kulturrundan 2011 i Saxdalen

2011-11-08T22:48:00.000+01:00

Som vanligt deltar Saxdalen aktivt i Kulturrundan i Ludvika kommun också 2011. Vi har haft många besökare i vårt Folkets hus lördag och söndag.

Tyvärr medger inte resurserna en exakt besöks- frekvens men uppskattningsvis 350-400 personer, drygt 200 på lördag och över 150 på söndag, tittade på konsten i Saxdelns fokets hus och umgicks med likasinnade vid en kopp kaffe vid ett av de kafébord som dukats framför scenen. Där visades också bildspel som uppskattades mycket av publiken.

Från den direkta återkopplingen från besökarna har vi övervägande positiva omdömen. Här följer några bilder från evenemanget:

Annetts glasverk, Avesta

Bo Ericson, Saxdalen

Alicia Batalow, Berlin

Ulf Holm, Saxdalen

Henrik Larsson, Saxdalen

Ingrid Johansson, Saxdalen

Kulturrundan 2011 i Saxdalens Folkets Hus

2011-11-03T20:55:00.000+01:00

Stor rockkonsert i Saxdalen på fredag. The Cadillac Band!

2011-11-01T20:32:00.002+01:00

Det blir inte rockkonsert i Saxdalens Folkets Hus varje helg framöver. Men på fredag är det i alla fall dags. The Cadillac Band med många kända rocklegender och vår egen Saxdals Elvis har gjort flera bejublade konserter i vårt Folkets Hus.

Nu på fredag blir det ny Rock´n roll show med The Cadillac Band, Tommy Blom, Gert Lengstrand, BB Cunningham, Alicia Helgesson, Little Gerhard, Viktor Trevino, Saxdals Elvis m.fl. Om ni inte tror mig så se här på TCBs hemsida.

Här är affischen:

Jag har ringt och reserverat tre biljetter idag. Det fanns fortfarande kvar. Så konserten är räddad för min del. Det brukar vara utsålt när bandet uppträder i Saxdalen så vänta inte för länge med att beställa och köpa biljetter. De kan beställas och köpas i

Saxenkiosken

Tel 0240 31012

Mobil 070-608 39 06

Minnen från två flygplatser som aktualiserats i år

2011-11-01T02:59:00.003+01:00

Flygplatser ger alltid minnen. En flygplats som jag blivit påmind om nu under en tid är Bangkoks tidigare ingernationella flygplats Don Mueang. Jag tillbringade en hel dag där 1998 på väg till ett utlandsuppdrag i Thailands grannland Laos.

En summarisk beskrivning av flygplatsen finns här. På engelska finns en utförligare artikel här. Jag har bara positiva minnen från mellanlandningen på Don Mueang på väg till Laos. Dagen har beskrivits i Olas blogg här. Don Mueang har sett ut så här en tid nu:

Senaste veckan har vattnet varit ännu högre. Den stora översvämningen i Bangkok har stoppat all flygtrafik till och från Don Mueang.

Don Mueang är dock inte längre Bangkoks internationella flygplats. Det är den nyare Suvarnabhumi flygplats som byggdes med en nästan 2½ mil lång och tre meter hög mur runt flygplatsen som skydd mot översvämning. Muren har nu höjts med ytterligare en halv meter.

Än så länge har Suvarnabhumi klarat att stå emot vattenmassorna men flygplatsen som startade sina internationella flygningar hösten 2006 har också haft sina problem. Hösten 2008 var den lamslagen en tid p.g.a. upp till 3000 regeringsmotståndare. De blockerar infarten till flygplatsen som inte kunde användas.

En annan flygplats som jag har minnen ifrån är Cheddi Jagan Internationella flygplats, Timehri, i Guyana i Sydamerika. Det är en liten flygplats och mina minnen därifrån är inte så positiva. Sista gången jag arbetade i Guyana var jag nära att missa flyget därifrån. Den chaufför som skulle skjutsa mig till flygplatsen kom alldeles för sent. Han fick köra som en biltjuv de drygt fyra mil långa och dåliga vägen från huvudstaden Georgetown. Vi kom mycket senare än planerat till flygplatsen och jag fick springa in till incheckningen och glömde en säkert mycket god indisk tårta som mamman till en av mina guyanska medarbetare bakat till mig. Dessutom krävde USA en mycket omfattande, besvärlig och tidsödande säkerhetskontroll för passagerare till USA. Jag skulle flyga till Colombia via Miami.

Så här såg det ut när jag påmindes om Cheddi Jagan flygplats den 30 juli i år:

En Boing 737 tillhörande Caribbean Airlines från min favoritflygplats Piarco International Airport på Trinidad med sex mans besättning och 156 passagerare kom in med alldeles för hög fart, körde ut över kanten på landningsbanan och bröts i två delar. Inga dödsoffer krävdes men en passagerare skadades svårt och många fick lindrigare skador.

Det finns fler flygplatsminnen men vi kan spara dem till en annan gång.

Ännu en dröm går i uppfyllelse

2011-10-30T03:01:00.004+01:00

Nu är vi inne på årets längsta dygn. Ett dygn brukar ju vara 24 timmar. Men just idag - eller snarare i natt - är dygnet 25 timmar. Jag har inte tänkt på det förut men det är ju också enda tiden på året när man kan leva om en del av sitt liv. Så jag vill ta vara på den möjligheten och sitter därför vid datorn trots att klockan är 01.50.

Så om ca. 10 minuter börjar den timme som jag snart får uppleva igen. Visst är det konstigt. Men det är väl sannt för det har EU bestämt. Som barn var det sannaste som fanns det som sagts på radion. Idag är det väl det som EU har sagt?

Det är EU som har bestämt att klockorna ska ställas om kl. 03.00 och då ställas tillbaka till 02.00. Tiden på datorn ställer om sig automatiskt men hur går det med min väderstation. Den klockan ställs om av atomuret i Braunschweig men det är inte säkert att det görs exakt kl. 03.00. Ja, jag får nog vara vaken tills dess så får se hur det går.

Det här med tid är inte alltid så lätt. Längre tillbaka i tiden, närmare bestämt innan järnvägarna kom till Sverige, var det lokal tid som gällde. Det betydde att en viss tid kom tidigare till Ostkusten än till Västkusten. Tidsskillnaden mellan Haparanda och Strömstad var på den tiden 45 minuter.

När järnvägen kom blev det problem med de lokala tiderna och man införde en särskild Järnvägstid som var lika över hela landet. På stationerna satte man upp klockor med dubbla minutvisare, en för den lokala tiden och en för järnvägstiden. Det blev ingen bestående lösning utan man bestämde att en normaltid skulle införas och vara lika över hela landet.

Nästa problem blev då vilken orts lokaltid skulle väljas som svensk normaltid. Stockholmare och göteborgare stred i 15 år om att få sin egen lokaltid som normaltid innan man kom fram till en kompromiss: Normaltiden skulle väljas så att den sammanföll med den lokala tiden mitt emellan Stockholm och Göteborg och följa den meridian som låg exakt en timme öster om Greenwich.

Meridianen 15 grader ost har från 1 januari 1879 varit den linje som bestämt tiden som då blev lika över hela landet. Var går då den linjen närmare bestämt? Jo den råkar delvis gå över min mors mark här uppe på Malbacken. Låt oss titta på en bild från Google Earth.

Hagfallstorpet från Googles satellit. Klicka på bilden för förstoring!
Klicka sen i fältet bredvid bilden för att komma tillbaka hit.

På satellitbilden syns huset där jag bor. Jag har satt en stor knappnål på taket. Sen drog jag ett måttband till 15:e breddgraden. Måttbandet var gult. Nej, jag gjorde det förstås inte i verkligheten utan på datorn. Men avståndet till den aktuella meridianen blev 120 meter.

Så praktiskt sett hade mina förfäder på Hagfallstorpet före 1879 samma lokaltid som sedan blev normaltid. Var det ren tur eller var de så framsynta att de byggde Hagfallstorpet på en plats där det inte skulle bli någon tidsskillnad i framtiden?

Hur som helst med den saken. Nu har klockan passerat 02.00 två gånger i natt. Datortiden har automatiskt ställts om till normaltid men atomuret i Braunschweig har kanske mycket att göra i natt och har ännu inte hunnit anpassa väderstationens klocka. Men prognosen visar på regn. Och nu vet jag inte riktigt hur det blev med tiden. Har jag tjänat en timme eller förlorat en timme? Jag har ju upplevt två timmar mellan kl. 2-3 men samtidigt har jag snart behövt vara vaken två timmar som ändå bara räknas som en...

Nu orkar jag inte räkna mer timmar ikväll utan går och sover på saken. Kanske det klarnar i morgon. Nej det skulle ju bli regn...

God Natt önskar Ola

Rävvålingarna kunde en gång i tiden vara stolta över att ha en 65 m hög skorsten

2011-10-24T23:11:00.002+02:00

Malmen som togs upp ur Långfallsgruvan på Saxberget behövde anrikas innan den kunde transporteras bort för att användas. Det första anrikningsverket byggdes nere i byn Rävvåla i början av 1890-talet.

Nära anrikningsverket byggdes också en rostugn där malmen kunde hettas upp till hög temperatur för att få bort bl.a. svavel. Platsen var vid Räfvåla hytta som var i drift 1634 - 1865, ett par hundra meter väster om Saxenkiosken.

För att få bra drag i en rostugn behövs en hög skorsten. Därför murade man upp en väl tilltagen, 65 m hög, tegelskorsten. Både verket och rostugnen fyllde säkert sin uppgift men tisdag 6 december 1910, alltså för snart 101 år sedan, kunde man läsa följande i tidningen Dalpilen:

Den höga skorstenen fälldes i oktober 1939. Fällningen var en spännande sevärdhet. Det hela avlöpte helt enligt planen och ingen blev skadad.

1929 hade man byggt ett nytt anrikningsverk uppe vid Långfallsgruvan. Det brann ner helt 1934. Ett tredje anrikningsverk byggdes och kunde tas i bruk 1935. Det låg också vid gruvan.

Idag finns ingenting synligt kvar av vare sig Långfallsgruvan, Räfvåla hytta/masugn eller rostugn och skorsten. Men under markytan finns fortfarande stora delar av Räfvåla hytta kvar. Den är dock täckt med jord och får inte grävas ut. Kanske det kan bli en uppgift för framtida arkeologer?

Den spännande historien med flera gamla bilder finns också att läsa i artiklar av August Åhlström och hans son Lars Åhlström i ett särtryck ur årsskriften Gränge som Rävvåla kulturförening tagit fram:
RÄVVÅLA - SAXDALEN genom tiderna

Dags att sätta ut fågelstugor och älgstugor

2011-10-20T10:29:00.002+02:00

Ja, nu är man på rymmen igen från skogen. Det är lika varje år. När det börjar bli kallt och snödäcken ska på då blir det oroligt i skogen också.

Men jag resonerar så här: Om jag letar mig fram till någon gård så kanske man i bästa fall kan få sig ett skrovmål där.

Mina förfäder gick fram hit eller till granngården när det blev älgjakt. Men på den tiden brukade det finnas åtminstone en kärve eller något annat att tugga på. Nu drar dom ju in på allting de här tvåfotingarna.

Och dom här små fröna i fågelstugan. Det är väl ingen mat för en fullvuxen älg? Vi borde ju ha stugor som är mycket större, nästan som Friggebodar. Men nu har ju storleken på Friggebodarna blivit dubbelt så liberal. Ja, då bär det ur åt det hållet i stället! Världen är bra upp och ner nu för tiden.

Så man får väl nöja sig med några fågelfrön nu när det är sån kris med ekonomin överallt. Och än så länge finns det ju mat i skogen, och ingen snö än. Så man kan gå hem och äta när dom där jägarna har druckit slut på sitt kaffe. Då blir dom frusna och går hem till sitt.

På en sten vid vägen

2011-10-18T21:14:00.000+02:00

På en sten vid vägen

I Sörbyn i Saxdalen, på vänster sida av vägen om man färdas söderut, finns en sten med en kunglig krona och årtalet 1710 inhugget. Den står på en liten åkerholme, vaktad av en björk. Det är mäktigt att tänka sig vad den stenen har "upplevt". Det är faktiskt 301 år sedan det satt en gubbe och högg in kronan och siffrorna.

Gamla vägen, kanske fram till mitten av 1800-talet, gick då strax vid sidan av stenen. Stora mängder av slaggsten finns i ett stråk i åkermarken just där, och man kan därför följa vägens gamla sträckning.

Vägen fortsatte då upp till Kvistbacken för att där svänga ned i skogen till vänster, och korsar sedan nuvarande vägen i högerkurvan innan raksträckan som kallas "Brattjämna". Nu går en skogsbilväg ned på samma plats. Gamla vägen fortsätter i skogen upp mot Björnhyttans herrgård, man kan fortfarande ana den i skogsmarken.

Omkring 60-80 meter efter den gamla vägen träffar man på ett stenkummel på vänster sida bestående av tre - fyra stenar ordnade i en trekantig spets. Även på dessa finns samma inhuggningar, en krona och årtalet 1710.

Gamla vägen forsätter vidare öster om Björhyttans Herrgård och över en lång raksträcka, som kallats "Långsyna", för att så småningom komma fram i norra Grängesberg.

Jag har ofta undrat över vad dessa stenar och årtalet har haft för betydelse. Jag har funnit en del uppgifter, bl.a på kartor från 1710, som kanske kan ge en del av svaret.

År 1700 blev Jonas Cedercreutz brukspatron på Ludvika Kronobruk, som då ägdes av Kronan, (staten). Gustaf Vasa anlade Ludvika Bruk i mitten av 1500-talet.

Cedercreutz beslöt att märka ut markgränserna för Ludvika Kronobruk, ett arbete som resulterade i kartor samt gränsstenar runt om i bygden. År 1710 blev förmodligen detta arbete avslutat. År 1726 köpte Jonas Cedercreutz bruket, och var i hans ägo under hela 1700-talet. Under 1800-talet och fram till 1979 var familjen Roth ägare av Ludvika Bruk.

Så här såg det ut vid forsen i Ludvika på 1800-talet

Från stenkumlet uppe vid Brattjämna har en rak gränslinje dragits mot norr, och går via stenen i Sörbyn upp på Malbacken. Marken på väster sida av den gränsen benämnes "Räfwåla Egor", och på öster sida "Ludvika Gård". På Malbacken har tidigare även en gränssten funnits, dock ute på åkermark. Den stenen forslade den dåvarande markägaren bort, eftersom han tyckte att den var i vägen vid brukandet av marken.

Därifrån fortsätter gränsen mot sydöst till ytterligare en gränsten vid Styggtjärnsberget, för att åter sluta i Björnhyttan. Det skogsområde som då inramades bildade en triangel och kom att kallas "Trekanten", ett namn som lever kvar än i dag

Vad hände mera i ett större perspektiv år 1710 ?

Karl XII var regent i Sverige, men befann sig i Bender med omkring 1000 karoliner. Dit flydde han efter ett stort nederlag i Poltava år 1709 och där stupade 7000 karoliner. Han levde gott med sina mannar där, men 1713 tröttnade den turkiska Sultanen på sin "gäst", och anföll lägret.

Därav kom namnet "Kalabaliken i Bender", Karl XII sårades och fördes som fånge till ett slott i Adrianopel.

År 1710, den 28 februari, besegrar svenskarna under Magnus Stenbock danskarna vid Helsingborg, vilket var det sista slaget på svensk mark mellen svenskar och danskar.

Slottet Tre Kronor brann ner den 12:juni 1697. Samma år godkände Karl XII byggaren Nicodemus Tessin d.y ritningar på det nuvarande slottet och byggandet påbörjades genast. År 1710 fick arbetet avbrytas, då alla medel gick till Karl XII krig i Turkiet. Först år 1728 återupptogs arbetena, och slottet stod färdigt år 1754 den 7:e december.

1710 började man ge ut sedlar i valutan "daler kopparmynt".

1710 gav Karl XII genom regeringen tillstånd att starta kaperirörelse på västkusten. Kaparen Lasse i Gata, då 20 år gammal, fick kaparbrev den 14 juni för galjoten Lilla Jägaren från Onsala.

Kapningar som i dag, utanför Afrikas östkust, ger stora svårigheter för sjöfarten

Lasse i Gata

I augusti 1710 når böldpesten Stockholm och dödar en tredjedel av befolkningen. Omkr 100 000 av sveriges befolkning dog i pesten.

Årtalet 1710 ger en hel del historia både nationellt och internationellt när man börjar leta i alla "gömmor".

Hälsningar Lars-Åke

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Länkar till det här inlägget

Skapa en länk

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)

Saxdalens Manskör 30 år i år

2011-10-18T01:59:00.001+02:00

En av orsakerna till att det sjunger så mycket om Saxdalen är Saxdalens Manskör. Och just i år har den sjungit i 30 år. Visst finns det körer som sjungit längre t.ex. Orphei Drängar i Uppsala som började sjunga 1853. Men så har OD också slitit ut nio körledare sedan starten. Saxdalens Manskör skaffade en pålitlig och slitstark dirigen från början och har aldrig behövt byta.

Kan det månntro vara så att OD sneglade på Saxdalens Manskör när de för två år sedan skulle välja ny körledare och därför föll för Cecilia Rydinger Alin, också hon född i Ludvika kommun precis som Roger Broberg. De ville troligen ha en duktig, uthållig och entusiastisk körledare så som Saxdalens Manskör haft hela tiden.

Och nu kan vi fira Saxdalens Manskörs jubileum i Cassels imponerande konsertsal:

Där kommer körens sångare att få möjlighet att göra sina stämmor hörda under utmärkta förhållanden. Så är inte alltid fallet t.ex. när kören sjunge vårsånger sista april i Saxdalen. Det kan vara regn, snö och blåst och akustiken är knappast närvarande. Och det sprakar och smäller. Se hur det var sista april i år:

SaxdalsElvis och Eddie Nilsson i Saxdalens Folkets Hus nästa lördag

2011-10-18T00:08:00.009+02:00

Lördag 29 oktober blir det underhållning igen i Saxdalens Folkets Hus. Den här gången är det SaxdalsElvis, Åke Dahlman, och Eddie Nilsson som showar.

Alltså i: Saxdalen, byn det sjunger om...

Lejonkungen tog kommandot över Gubbas berg

2011-10-16T22:05:00.004+02:00

Det är inte varje dag det är premiär i Saxdalens Folkets Hus men idag hände det! Barnfilmklubben Bio Saxen visade höstens första film: Lejonkungen. Och eftersom det var premiär var det extra festligt.

Idag var barnen i centrum. Föräldrarna höll sig lite på sidan redan i entrén. Här ett par tidiga besökare.

En premiär ställer krav på arrangörerna och långt innan föreställningen började var personal igång med förberedelserna.

Ett "Godisbord" dukades upp i hallen utanför biosalongen: Chips, Festis och det som hör till ett njutbart biobesök.

Popcorn är ju ett måste när man går på bio så pop- maskinen fick startas i god tid innan barnen började komma uppför trappan.

Äntligen var det dags att slå upp portarna och släppa in premiär- besökarna i vestibulen där de kunde skriva in sig.

Det blev snabbt köer till borden med godis och popcorn för att förse sig med det som smakar bra i en biosalong.

Snart öppnades ännu en port: ingången till biosalongen som var precis så mörk som en den ska vara innan ögonen vänjer sig av med dagsljuset som stängts ute.

Förväntansfulla barn har bänkat sig med sina popcornpåsar och annat tilltugg. De är beredda att möta

Lejonkungen

Sista hindret innan dagens hjälte kunde visa sig på bioduken var ett band framför bioduken. Men snart har Evi Andersson placerat sig mellan vita duken och bandet som ska klippas.

Evi inleder med några välkomstord i megafonen och får sen assistans av två hjälpsamma flickor med sax. Efter en liten stund har saxen gnagt sig igenom bandet. Därmed är Bio Saxen invigd och kan starta sin första barnföreställning

Den enda som blev kvar utanför biografsalongen var bilden av lejonungen Simba som hade huvudrollen i Lejonkungen, Disneys stora filmsucce från 1994.

Barnen trivdes som biobesökare och det finns plats för fler barn. Eftersom Saxen Bio är den enda barnfilmklubben i Ludvika kommun är barn från Ludvika och våra grannbyar välkomna hit! Det blir fyra filmer till före jul och hela 16 filmer nästa år!

Barnens egen filmklubb: Bio Saxen. Premiär söndag 16 oktober

2011-10-11T23:54:00.000+02:00

Klicka 1-2 gånger på affischen här under för att se den förstorad!

Saxdalens Byalag har lämnat följande ytterligare information:

" Saxdalens barnbioklubb är ett försök att hitta på något för barnen här i byn. Vi är en liten grupp som fram till årsskiftet kommer att visa fem stycken filmer i två olika grupper.

En grupp där filmerna riktar in sig på de lite mindre barnen, där filmerna kommer att visas på söndagarna. En andra grupp inriktad mot de större barnen, med filmvisning på onsdag- eftermiddag eller kväll.

För medlemskap året ut i klubben löser varje familj medlemskort, och kan då se fem stycken filmer, till en kostnad av 200 Kr.

Visar det sig efter årets slut att vidare intresse finns så kommer ett nytt medlemsskap kunna lösas för 300 Kr. Då kommer 16 stycken filmer att visas under året.

Ta kontakt med någon i byalaget för närmare information, eller sänd E-post till: saxdalsbion@live.se för att erhålla information.

Film i Folkets Hus 8 oktober 2011

2011-10-09T08:42:00.006+02:00

Rävvåla Kulturförening ordnade, i all anspråkslöshet, en film- och bild visnings träff i Saxdalens Folkets Hus på lördag eftermiddag.
Glädjande, kom ett 40-tal personer, och tog del av: Bildspel från snögubbe tillverkningen och Åke (Elvis) Dalhman´s besök i Memphis. Även två filmer visades, Johannes Graaf bidrog med en mycket stämningsfull film från den gångna sommaren samt en en film från 1958 - 1968, med olika inslag från SIF´s mycket omfattande verksamhet. Den senare inspelad på super-8 av Bengt och Mary Ek, nu överförd till DVD vid Filmmuseet i Grängesberg, och redigerad av Mikael Wettercrantz.

I pausen fanns möjlighet att "mingla" över en kopp kaffe med duppa, som medlemmar i Kulturföreningen har bakat, vilket föll mycket väl ut.

Som medlem i Rävvåla Kultur Förening glädjer jag mig åt det stora intresset för träffen i Folkets Hus, det sporrar till flera aktiviteter.

Hälsningar Lars-Åke

Filmer och bildspel i Saxdalens Folkets Hus 8 oktober

2011-10-06T20:09:00.002+02:00

Nu på lördag 8 oktober blir det en spännande eftermiddag i Saxdalens Folkets Hus. Rävvåla Kulturförening visar bildspel och filmer med ett intressant innehåll med både historiskt material och en premiär. Eller vad sägs om följande program:

(Klicka 2 ggr. på affischen för att se den förstorad!)

Två filmer/videor kommer att visas, en äldre film från 1968 med inslag från Idrottsföreningens verksamhet. Och en urpremiär: Johannes Graafs film Summer Sonata där vi får se vackra, kända och okända vyer från vår närmiljö och den just avslutade sommaren.

Bildspelen är från förra årets Valborgsfirande och från vår SaxdalsElvis resa i sommar till Memphis i USA.

Får jag bjuda på en merengue?

2011-10-05T23:25:00.005+02:00

Vad är det för något? Är det någon slags maräng? Nej, det är en latinamerikansk dans och musikstil.

Det finns ju många latinamerikanska danser t.ex. cha-cha-cha , rumba, samba, salsa, mambo, merengue, bachata, cumbia reggaeton, son, forró och bolero. Just merengue kommer från den karibiska staten Dominikanska Republiken som delar ön Hispaniola med grannstaten Haiti.

Jag trodde inte att jag kunde dansa merengue här hemma på Malbacken eftersom min sambo just nu hälsar på i sitt födelseland Colombia. Men sen fick jag idag ett e-brev från en bekant som då och då skickar trevliga bilder, texter eller videor. Jag insåg då att jag mycket väl kan dansa merengue även om Annie just nu är i Sydamerika. Vi har ju hund! Klicka gärna nere i högra hörnet på bilden för att se videon i helskärmsläge:

Det här dansparet är från Chile men de latinamerikanska danserna dansas över hela Latinamerika.

En liten undran: Är det möjligen så att Kevin Costner prövade en djurisk pardans när han regisserade filmen Dansar med vargar?

Nikita på Stackarberget

Nikita sover just nu men jag får väl bjuda upp imorgon.

Ett tips: Om du gärna läser på engelska leder flera av länkarna till utförligare artiklar i engelskspråkiga Wikipedia. Välj först att översätta artikeln till engelska och klicka sedan på länkarna.

Hälsar Ola

Besök i Saxdalens Skola 29 sept 2011

2011-09-29T20:16:00.009+02:00

Vi, Marita & Lars-Åke Wettercrantz och Ola Hagfall, blev inbjudna till Saxdalens Skola för att visa bilder och berätta om byn från förr, då den hette Rävvåla.
Marita har färdigställt ett bildspel på omkring 45 minuter med bilder från såväl förrförra- som förra seklet samt även några från 2000-talet, som visades med bakgrundsmusik.
Eleverna kom i två grupper, de äldre först och de yngre i en senare grupp.
Efter visningen hade vi en frågestund, där vi försökte svara på elevernas frågor och funderingar runt de visade bilderna, många intressanta synpunkter framkom.
Det var en trevlig förmiddag och en härlig känsla att möta alla de fina eleverna i Saxdalens Skola, detta tackar vi för.
Hälsningar Lars-Åke & Marita, Ola.

Nedan några bilder från vårt besök i Saxdalens Skola.

Barnteater och terränglöpning i Saxdalen idag

2011-09-25T23:01:00.018+02:00

Det var barnens speciella dag i Saxdalens Folkets Hus idag. Eftermiddagens föreställning av Snövit med sina dvärjar - på sitt sätt framfördes av Teater SLageT. Mycket folk, både barn och föräldrar hade letat sig upp på Gubbas berg.

Här ett par bilder från föreställningen som framfördes från scenen. Klicka på de bilder du vill se förstorade!

Efter föreställningen på scenen blandade sig skådespelarna med barnen i publiken så att det blev närkontakt mellan aktörer och publik.

Den lekfulla publikkontakten flyttade sig snart till B-salen där saft, kaffe och bullar smakade bra.

Glädjande var att en ganska stor andel av publiken inte bodde i Saxdalen utan hade åkt hit med sina barn för att få se barnteatern från annat håll. Åldrarna varierade från den yngste, Axel, 6 dagar gammal! till betydligt flera år bland föräldrarna.

Axel som bor med sina föräldrar och tre systrar längs Oxbrovägen hann väl knappast mer än hem från Folkets Hus innan det var dags att ta sig till dagens andra begivenhet i byn: Avslutningen av årets terränglöpning.

Axel, som åkte vagn, fortsatte längs Oxbrovägen, över Gruvvägen och tog sen av ner på Nävbacksvägen.

Sen visade skyltarna fram till terräng- loppets start... Uppe vid starten fanns en stor grupp barn och föräldrar med spring i bena.

I kanten av kraft- ledningen och med starten för flera terrängbanor av olika längd. Ingen hets, inga tjuvstarter utan

vuxna och små barn sprang iväg med egen vald speed.

Men hur gick det för Axel? Jo, han tog det lugnt. Han verkade helt nöjd med sin första söndag här i livet. Det hade ju redan hänt så mycket...

Axel

Hälsningar Ola

På en sten i sjön

2011-09-24T22:28:00.010+02:00

Vid årets sista simtur upptäckte jag en sten som varit bebodd !

När jag simmade under Ullnäsbron och kom ut i Väsman svängde jag styrbord. Utanför Rudviken, (eller som vi sa i ungdomsåren ”Ruvika”), vid Ullnäsgården finns en sten som tydligen varit bebodd. I dag är huset väldigt förfallet och i mycket dåligt skick. Turligt nog hade jag kameran med, i ett vattentätt fodral, så jag tog några bilder.

Väl hemkommen, (och upptinad) började jag via Google söka svar på gåtan med huset på stenen, i Väsman utanför ”Ruvika”. Det fanns inte mycket att läsa om det, men tydligen har en man med namnet Scarin, byggt huset. Han lär ha hyrt ett hus någonstans i Ullnäset.

Däremot hittade jag några foton kanske från slutet av 1960-talet, där huset på stenen ser ut att vara nästan nybyggt.

Kanske någon läsare av detta har mera information om huset på stenen i sjön Väsman.

I så fall sänd E-post till oss så får vi återkomma i bloggen.

Hälsningar Lars-Åke

Gratis Barnteater i Saxdalens Folkets hus

2011-09-20T14:03:00.000+02:00

Sommaren är nog slut och hösten är åtminstone på väg. Kulturen i Saxdalen flyttar inomhus. Närmaste evenemang är speciellt för barnen. Se här:

Barn i alla åldrar och inte bara från Saxdalen utan från hela kommunen - ja hela världen - är välkomna till Snövit och dvärgarna i Saxdalens Folkets hus på söndag!

Den barnfilmklubb som nämns i affischen startar söndagen den 16 oktober. Hittills är fem filmer bokade fram till början av december men planen är att fortsätta nästa år, både under vår- och höstterminen.

Saxdalen blogg kommer att informera närmare om Barnfilmklubben senare. Den vänder sig också till hela kommunens barn.

Bortsprungna hästar 1680

2011-09-11T11:40:00.007+02:00

I en husförhörsbok från 1680 låg detta blad, med text som följer.
Förmodligen har det varit uppsatt vid kyrkan i Grangärde

För ärligt fålk i Räfwå by, är på betet bortkommit twå hästar och 1 sto, dän första musblack till färgen med swart man och svans, swart rand utåt ryggen af klyft lufs, samt stierna i hufwudet, och två vita backfötter, har gran skiälla på dubbel läderrem, är 4 år gammal.
Den andra brun till färgen med swart man och swans. Ett litet brunt sto med swart man och swans. Dän som förenämnde hästar anten har äller får någon Kunskap han giöre så väl och gifwe tillkiänna hos Klockaren, äller skaffar dem till Räfwåla, dess omak skall hederligen forskiyllas.

Hälsningar Lars-Åke

Poeten Åke Åhlström: I natt jag drömde...

2011-09-08T01:05:00.000+02:00

Vi kommer väl alla ihåg Ed McCurdys fredssång som fick svensk text av Cornelis Vreeswijk. Vår kulturens diversearbetare, trubadur, poet m.m. Åke Åhlström har en egen text som har flera ord gemensamt med Cornelis text men ändå är en helt annan och unik Åhlströmsk dikt. Så här låter den när diktaren själv framför den:

I inledningen till ett av kapitlen i särtrycket RÄVVÅLA - SAXDALEN genom tiderna ur årsskriften GRÄNGE kan vi läsa följande:

"Den 9 december 1783 föddes i hemmanet på Per Ers backe i dåvarande Räfvåla ett gossebarn, som fick namnet Lars. Föräldrarna var Per Ersson och Catharina Larsdotter.

Lars, som enligt gängse sed fick efternamnet Persson, växte upp och deltog i de sysslor på åker och i skog, som hörde till hemmanet. Han blev också den, som vid faderns död 1812 övertog gården.

År 1810 hade Lars Persson vid 27 års ålder blivit antagen som indelt soldat på Räfvåla rote och han hade då fått överta rotenamnet Åhlström. Eftersom det saknades särskilda soldattorp i Grangärde socken, bodde denne Lars Åhlström kvar på sitt hemman, då han ej var inkallad till militär- eller krigstjänst. År 1815 hade han ingått äktenskap med Anna Andersdotter Runnberg från Räfvåla."

Poeten och trubaduren m.m. Åke Åhlström råkar i rakt nedstigande led vara ättling till nämnde Lars Åhlström, indelt soldat. Kanske visar dikten att den försvarsvilja som fordom fanns i Svea rikes indelta arme fortplantat sig i flera generationer till våra dagars släktled?

Dessutom är Åke Åhlströms bror, Lars Åhlström d.y. den som har författat 34 av de 35 artiklarna i särtrycket om Saxdalens historia. Den första artikeln i särtrycket - den spännande berättelsen om hur Långfallsgruvan upptäcktes - skrevs av bröderna Lars och Åkes far, folkskolläraren August Åhlström.

Bäva månde den fiende som ens vågar närma sig Brunbäcks älv...

Sissel och Kalle - Bergen och Orsa i samklang

2011-09-05T01:17:00.004+02:00

Nu har Kalle Moraeus gjort succé igen, som programledare i TV. Jag har inte sett första programmet men hörde på lokalradion att det var bra trots hans namn. Ja, han borde ju bo i Mora eftersom han heter Moraeus. Men han bor ju i Orsa. Och spela det kan han. Det har vi hört många gånger. Men kan han sjunga? Ja döm själv. I den här videon råkar Kalle vara i Norge och närmare bestämt i Drammens teater för att ackompanjera en stor norsk sångerska. Ja, se och hör själv hur det gick:

Så kan det gå när Kalle Moraeus åker över kölen. Sångerskan behöver knappast någon presentation. Det är det norska sångunderbarnet Sissel Kyrkjebø. Hon är inget barn längre men har sjungit sen hon var nio år i många länder och med många kända musiker och sångare/sångerskor. I mitt tycke har hon en av världens vackraste sångröster, en tenor i världsklass.

På youtube finns många videor med Sissel Kyrkjebø här.

Sissels egen webbplats: http://www.sissel.net

Tre hårda landningar

2011-08-31T21:09:00.003+02:00

Är man intresserad av att resa och har möjlighet att flyga råkar man då och då ut för hårda landningar.

Min första hårda landning upplevde jag 1961 i Malaga på Spaniens Solkust, Costa del Sol. Jag har nämnt den resan i min andra blogg här men berättade då inte om den hårda landningen. Men hela resan var snarast en skräckresa från början till slut.

Det började med en nattresa med tåg från Grängesberg till Malmö. Vi var två 19-åriga kompisar som skulle ha semester två veckor i Torremolinos. Resan var dyr för ett par studerande och sovvagn var inte att tänka på av ekonomiska skäl. Tågresan gick bra även om vi var trötta när vi tidigt nästa morgon kom till Malmö och tog bussen ut till Bulltofta som då var Malmös storflygpplats.

Klockan var halv åtta på morgonen och vi satt i planet som satte full fart på startbanan - men bara för en kort stund. Sen blev det full broms och vi stannade i slutet av startbanan. Vi fick gå ur planet och gå in i terminalen. Det var något fel med planet som måste repareras. Vi väntade och väntade. Under tiden bjöds vi på mat och dryck. Jag tror vi satt där till lunchtid då vi fick åka buss till färjeterminalen. Planet måste flygas över till Kastrup för reparation. Vi fick åka färja över till Köpenhamn och sedan buss till Kastrup.

Vi blev bjudna på mat och dryck både på färjan och på Kastrup där vi fick vänta till kvällen innan flygplanet var klart att flyga. Tolv timmar efter utsatt avgångstid startade vår flygning söderut, trötta och lite oroliga för flygplanets kondition.

Mitt i natten mellanlandade vi i Palma på Mallorca. Där skulle vissa passagerare stiga av och andra skulle stiga på. Det var hett i den svarta natten på Mallorca över 30 grader och en av de passagerare som skulle stiga av kunde inte hitta sitt pass. Kompensationen i form av mat och dryck hade gjort en del passagerare lite obalanserade. En frivillig måste utses bland de påstigande som skulle få stanna kvar ytterligare en eller två veckor eftersom vår förfriskade person inte fick stiga av utan pass. Irritation både i planet och bland de väntande utanför. När en frivillig till sist anmält sig villig att förlänga semestern hittade vår letande avstigare sitt pass och ny tid gick till att ändra bagaget så att det blev rätt innan vi kunde fortsätta.

Min kompis och jag satt på första raden bakom cockpiten och vi hörde hur kapten och styrman var oense om vi skulle kunna starta eller inte. En ansåg att vi var för tungt lastade för att lyfta i den höga temperaturen - lång upphetsad diskussion - sen startade planet.

På morgonen nästan 12 timmar efter starten från Bulltofta såg vi Malaga flygplats under oss. Det var propellerplan på den tiden som inte gick så fort! Vi trodde att planet skulle cirkla ner men vi snarare dök ner till landningsbanan och gjorde den hårdaste landning jag någonsin upplevt. Vi var fyra personer som skulle till vårt hotell Los Nidos, vi två och ett par från Stockholm. Mannen som råkade bo på Hantverkargatan 53 där min moster och morbror var portvakter Hade diskbråck och han fick en stor utgjutning vid landningen så han var gul och blå på ryggen hela semestern.

Man behöver inte åka så långt hemifrån för att uppleva hårda landningar. När jag bodde i Örebro åkte jag tåg till Sundsvall för att ha en kurs på Centrala Studiestödsnämnden CSN. På vägen tillbaka flög jag till Örebro via Arlanda. När vi skulle landa var det hård byig vind och det lilla flygplanet kastades omkring ganska vilt av vinden. Landningen blev därför hård och bestämd för att inte planet skulle börja studsa. Så kan det gå också i Örebro.

Den tredje hårda landningen upplevde jag i Buffalo N.Y. i USA. En arbetskamrat och jag skulle till en konferens i Buffalo och bytte plan på Newark internationella flygplats i New Jersy. Den räknas som en av staden New Yorks flygplatser även om den inte ligger i staten New York utan i New Jersey. Vi flög ett svenskt plan till Buffalo, Saab 2000. När vi landade i Buffalo var det ungefär samma byiga vind som vid förra landningen i Örebro. Resultatet blev en kraftig duns i landningsbanan men utan att studsa upp igen. Det som gjorde en del passagerare rädda var att det vid starten hade bildats kondens så att det såg ut som om rök. Men det var nedkyld vattenånga som vällde in genom luftsprutorna. Temperaturen utanför var hög.

En trotjänare i Rävvåla-Saxdalens skola

2011-08-29T01:32:00.001+02:00

När jag började i småskolan i Saxdalens skola 1949 hade jag Kerstin Morén som lärare de två första åren. Hon var född i Gagnef 1890 och arbetade som småskollärarinna i Rävvåla/Saxdalen 1910-1951. När vi slutade vårterminen 1951 flyttade Kerstin Morén tillbaka till sin födelseort Gagnef. I tredje klass fick jag en nyutexaminerad folkskollärare också han från Gagnef: Hjalmar Liss.

I ett tidigare inlägg i bloggen har jag berättat om Kerstin Moréns och Hjalmar Liss släktskap, klicka här.

En annan lärare som fanns i Saxdalens skola hela tiden jag gick där var Tore Liljeholm. Han var född i Uppsala 1895 och fick också sin folkskollärarexamen där 1917. Han var lärare i Rävvåla/Saxdalen 1919-1958. Jag hade aldrig honom som lärare men när mina föräldrar skjutsade mig till Uppsala i augusti 1962 för att studera hade jag redan ett rum ordnat.

Det var Tore Liljeholms fru, Eva, som deltog i en syjunta där en av damerna hyrde ut två rum till studenter. De var lediga inför höstterminen och jag skulle få ett av rummen. Det var tur för bostadssituationen för studenter i Uppsala har alltid varit svår. Jag bodde ett par år i rummet i familjen Saedéns villa i Kåbo.

Liljeholm var en ganska flitig skribent bl.a. i Svensk Läraretidning. Här ett utdrag ur tidningen från Nr 4, 1924:

Lär dig Gammeldans i höst!

2011-08-22T21:31:00.007+02:00

Snart är hösten här med mörka och lite ruggiga kvällar. Hur kan man förgylla den tiden? Ett bra sätt är att delta i den studie- cirkel i gammeldans som börjar måndag 5 september i Saxdalens Folkets Hus. Sammanlagt sju träffar i september och oktober.

Klicka två gånger på affischen

så kan du läsa den bättre!

Tycker du att du inte har tid att vara med därför att det ringer så många telefonförsäl- jare på kvällarna? Vi har lösningen på det problemet också:

Nix Telefon är en gratis tjänst för privatper- soner som inte vill bli besvärade av telefon- försäljare.

Så här gör du:

1. Ring från den telefon vars nummer skall spärras till telefonsvararsystemet på nummer 020-27 70 00. Det är gratis att ringa till det numret. Där svarar en automatisk telefonsvarare. Genom att med knapparna svara på de frågor som ställs kan en spärr begäras. Denna spärr måste bekräftas innan den träder i kraft.

2. Bekräftelsen sker genom att åter från den telefon vars nummer skall spärras ringa upp telefonsvararen på nummer 020-27 70 00. Det ska göras tidigast 2 dagar och senast inom 4 veckor efter det första samtalet.

Spärren ligger kvar tre år och du blir påmind när det är dags att förlänga spärren.

Länk till Nix Telefons hemsida:

NiX Telefon för privatpersoner

2011-08-20T22:17:00.226+02:00

Saxdalens Dag 2011 lördag pågår fortfaran- de vid Saxenstranden. Det planerade utom- husevenemanget på Runnbergsgården fick flytta in i Folkets Hus p.g.a. regn precis som den första Saxdalens Dag för 25 år sedan.

Den första av de två 25-årsjubileumsdagarna hade ett omfattande innehåll. Eftersom det var jubileum fanns olika faser i byns historia som en röd tråd. Den som efter viss tvekan tog på sig ansvaret för den historiska tillba- kablicken var Lars Persson. Han har upplevt byns med- och motgångar i kontakten med myndigheter från insidan eftersom hans far Gottfrid nog var den som stångade sin panna blodigast för att driva byns frågor och få igenom förslag.

Lars Persson, presentatör

Lars är en van presentatör. I den här rollen kan man ofta se honom i Cassels, på Ludvika Jazzklubb, Ludvika Gammenlgård, på Hammarbacken och i Saxdalens Manskör. Han kanske har ärvt sin energi och sitt engagemang från sin far? Vi fick en bra överblick över byns historiska strapatser under de senaste 70 åren.

Saxdalens Manskör:

Manskören har förgyllt Saxdalens musikliv i alla 25 år som Saxdalens Dag firats. Den är till och med fem år äldre än Saxdalens Dag och firar 30-årsjubileum i år. Och vad kan passa bättre än att lyssna till kören i Bob Thieles (som George Douglas) and George David Weiss What a wonderful world med svensk (lokal) text av Bengt Emil Johnson.

Både Bengt Emil Johnson och Lars Persson har varit medlemmar i Saxdalens Manskör, Lars sedan första framträdandet för 30 år sedan.

Saxdalingarna
En väletablerad sång- och låtgrupp som fyllde 30 år förra året. De både sjunger och spelar och har flera spelmän som medlem- mar. I gruppen ingår tre spelmän från samma familj, pappa Olle och sönerna Janne och Mats Wallman. I det här numret är Mats Wallman solist.

Visstugan

Det här var en positiv överraskning för mig och troligen för många andra. Det är det nyaste tillskottet till våra körer/musik- grupper i Saxdalen. Att den dessutom är klart kvinnodominerad även om det är en blandad kör ger en ny spännande dimension. Saxdalingarna är ganska mansdominerade - för att inte tala om Manskören! Visstugans repertoar är också annorlunda och kören verkar ha trevligt när den sjunger. En tredje musikgrupp i byn som inte alls liknar de vi redan haft tidigare. Trevligt!

Byn det sjunger om

Nu får det väl anses bekräftat att Saxdalen verkligen är en by det sjunger om. Här har vi tre musikgrupper/körer som för första gången uppträder tillsammans: Saxdalens Manskör, Saxdalingarna och Visstugan.

Vi är bara den 6:e tätorten i kommunen när det gäller befolkning med 604 invånare 31 december 2010. Ändå har vi så mycket musik och sång att vara glada åt i Saxdalen, verkligen byn det sjunger om!

Prisutdelningarna
Det hände så mycket mer i Folkets Hus än den stora musikaliska underhållningen t.ex. glassätning och ansiktsmåling för barnen men för att det här inlägget inte ska bli alldeles för långt ska vi avsluta med de två "belöningar" som avslutade programmet.

Årets Saxdalsbäbis var ingen total överaskning, eftersom lille Theodor, tre månader och fem dagar gammal, redan är van vid massmediakontakter. Han har varit huvudnyhet i båda våra lokaltidningar. Han tog hela ceremonin lugnt liksom syskonen Tor och Tindra. Också föräldrarna Malin och Kalle verkar ha vant sig vid mediauppmärk- samheten.

Årets saxdalsbäbis Theodor med familj får sina presenter

Årets Rävvålakrok är inte heller någon överraskning. Det är samma krok som alla tidigare år. Däremot är ju innehavaren ny. Den som får njuta av att inneha belöningen Rävvålakroken under kommande år är Roger Persson.

På bilden lyssnar Roger Persson när Lars Persson läser upp juryns motivering. Han får sedan ta emot kroken för förtjänstfulla insatser för byn av förra årets krokvinnare Evi Andersson.

Därmed avslutades eftermiddagens firande i Saxdalens Folkets Hus. Fortsättning under kvällen vid Saxenstranden och i morgon uteaktiviteter vid kapellet, skolan och på Furuliden. Väderprognosen lovar vackert väder för söndagens utomhusövningar.

Ur ett bodbiträdes perspektiv

2011-08-19T22:31:00.001+02:00

I morgon är det som sagt Saxdalens Dag, den första - och eftersom det är 25-årsjubileum också en andra Saxdalens Dag på söndag, samma år! Det har aldrig hänt förut men är det jubileum så är det. Programmet har vi presenterat här eller direkt under det här inlägget.

Rävvåla/Saxdalen har haft många affärer genom tiderna och därmed många bodbiträden. Att bodbiträden inte bara tänker på mjölsäckar och fisktunnor utan också i hög grad kan bidra till vår kulturella kost vet nog de flesta i vår by liksom många kulturkonsumenter i hela Sverige. Jag tänker förstås på min senaste pianolärare och så mycket, mycket mer: Bengt Emil Johnson.

Som återvändare till Saxdalen har jag träffat ett annat intressant bodbiträde som i hög grad är värd att presenteras för en större publik. Folkskolärarsonen Per Åke Åhlström född i Rävvåla, med ett yrkesliv utanför trakten och som pensionär återvänd till den stuga som hans far byggde i Sunnansjö efter sin pension.

Min sambo och jag besökte Pelle - det är så vi vill kalla honom vi som gärna tillhör hans inre vänkrets - i oktober 2008. Pelle byggde också en stuga en gång, vid vatten. Hur det gick kan ni höra i den här videon på youtube.

I följande video redovisar multikulturarbe- taren Åke Åhlström (hans mer officiella namn) sin erfarenhet av ett fenomen ett par spjutkast från hans bostad i Sunnansjö:

Ett kuriosum i sammanhanget är att den stol som Åke framför sin dikt i knappast kan anses staplingsbar. Den har fraktats långt ifrån, via Grängesbergs station till Saxdalen i form av en ovanligt omfångsrik rotstock. Den har sedan förädlats utan maskinella hjälpmedel till den unika sittmöbel som ingen människa någonsin kommer att hitta på IKEA.

Till saken hör också att Åke arbetat med skog i hela sitt yrkesliv.

Första gången jag träffade Åke Åhlström var när jag var liten skolgrabb och var med mina föräldrar i Sälen på skidsemester. Då fanns en grupp verkliga friluftsmänniskor som tältade eller bodde i bivack i det höga snö- täcket bredvid vägen bortom Högfjälls- hotellet. En av dess frisksportare var Åke Åhlström. Det säger en del om hur han har varit och fortfarande är. Jag är glad att kunna kalla honom Pelle!

I morgon finns Per Åke och jag som bodbiträden i Runnbergsgårdens gamla gårdshandel. Vi hoppas på bra väder på eftermiddagen. Blir det för regnigt flyttar vi in i Folkets Hus.

Välkomna!

Saxdalens dag(ar) 2011 - 25-årsjubileum!

2011-08-15T23:27:00.028+02:00

Nu är det dags för Saxdalens Dag som i år har 25-årsjubileum och därför har ett extra späckat program som sträcker sig över två dagar och en natt! Klicka 1-2 gånger på "affischerna" för att få texten förstorad:

Och nu till "andra sidan" och andra dagen i årets Saxdalens Dag-firande som håller till vid Saxdalens skola och på Furuliden.

Söndagens aktiviteter anordnas av Räfvåla Skoterklubb och PRO Saxdalen.

Skoterklubben har hand om Fordonsut- ställningen och Lådbilsracet. Vi kan avslöja att det redan är många fordon anmälda och att det snickras och skruvas på lådbilar som kommer att var med och tävla.

Saxdalens PRO-förening ger alla möjligheter att både titta på och pröva på bollsporten BOULE. Det finns tre boule-banor innanför norra ingången till Furuliden. Man behöver inte vara pensionär för att uppskatta boule. Alla som orkar lyfta ett stålklot som väger ungefär 700 gram kan spela boule. Kom och pröva på!

Välkomna till båda dagarna i Saxdalens Dag- firandet 2011!

Rötmånad

2011-08-13T17:06:00.011+02:00

Det är inte bara gräset som växer så det behöver klippas varannan dag om det ska vara välklippt. Också bakterierna växer mer än vanligt. Tillväxten av både gräs och bakterier gynnas av varmt och fuktigt väder.

Enligt den gamla Bondepraktikan kallas den tid vi nu är i för rötmånad. Bondepraktika fanns i Tyskland redan 1508. Den första svenska upplagan är från 1662, samman- ställd av Andreas Johannis Arosiandrinus. Bondepraktikan är en slags handbok för jordbrukare och har troligen haft stor betydelse också i Sverige. De emigranter som flydde arbetslöshet och hungersnöd i Sverge för att bosätta sig i USA hade ofta fyra böcker med sig i amerikakofferten: Bibeln, Katekesen, Psalsmboken och Bondeprak- tikan.

SMHI som gör väderprognoser för både land och sjödistrikt över hela Sverige har också ett litet utdrag med några "sanningar" ur Bondepraktikan här.

Fruntimmersveckan eller Emma-dagen 23 juli anses vara starten i rötmånaden. Något om vad Bondepraktikan säger om vädret olika månader finns här. Redan de gamla romarna hade iakttagit att maten inte höll sig så bra under senare delen av sommaren. De bestämde tiden till 22 juli - 21 augusti. Så än har vi en dryg vecka kvar av rötmånad i år.

I morgon ska det bli vackert väder så det är kanske bäst att klippa gräset då. Sen lär det bli regnigt igen...

Sista dagen i Dan Anderssonveckan 2011

2011-08-09T00:54:00.051+02:00

Byns Mats Larsson & Jonas Hansson, vad vet vi om dem?


Byns Mats Larsson t.v. och Jonas Hansson t.h.

Jag måste erkänna att jag inte kände till dem alls. Jag har hört talas om Mylla - en musik- grupp som lär vara hörvärd - men jag har inte hört dem heller.

Nu fick jag stifta bekantskap med Byns Mats Larsson och Jonas Hansson i Cassels på söndag, sista dagen i Dan Anderssonveckan 2011. Då fick jag också veta att duon är en del, eller närmare bestämt två femtedelar, av musikgruppen Mylla. Den by det är fråga om i namnet Byns Mats Larsson är inte Saxdalen utan Nås. Därifrån kommer gruppen Mylla.

Nog med information. Låt oss få ett smakprov på hur duon Byns Mats Larsson och Jonas Larsson låter. De framför här Cornelis Vreeswijks Grimasch Om Morgonen:

Nu faller dagg och nu stiger sol

Men det kan du inte höra

Du ligger utan blus och kjol

Med läpparna mot mitt öra

Tala nu allvar ber du bestämt

Du skrattar visor, du sjunger skämt

Du kan men vill inte göra

en sång om lyckan den sköra



Nu stiger sol och nu faller dagg

För fattigt folk och för rika

Men lyckan har en förgiftad tagg

Som man bör noga undvika

Hon stannar gärna i några dar

Men när du vill hålla henne kvar

Blir hennes ögon iskalla

och du blir bitter som galla



Nu faller daggen för utan ljud

Och gräs och blader blir våta

Och varje morgon står solen brud

Fast inga brudpsalmer låta

Ann-Katarin du ska veta att

Det finns en lycka som dör av skratt

Men den vill smekas om natten

och den är stilla som vatten



Stig upp ur sängen Ann-Katarin

Och lyssna på något viktigt

Det finns ett särskillt slags ädelt vin

Som man bör njuta försiktigt

För om man dricker det utan sans

Förlorar det sin forna glans

Och du får kvar en tom flaska

och bittra tårar och aska

Och så här mäktig låter Byns Mats Larssons djupa stämma i Fredmans Epistel N;o 72 - Glimmande Nymph!

Glimmande Nymph! blixtrande öga!
Sväfvande Hamn på bolstrarna höga!
Menlösa styrka!
Kom, kom nu at dyrka,
vid et smalt och utsläckt ljus,
sömnens Gud, vår Morpheus.
Luckan ren stängd, Porten tilsluten,
natthufvan ren din hjässa kringknuten,
ren Norströms Pisk-peruk
den hänger på sin spik.
Sof, somna in vid min Musik.
Sof, somna in vid min Musik.

Efter konserten i Cassels fortsatte duon till Knallis mila i Gruvskogen för att förenas med resten av Mylla.

Ett stort tack till Byns Mats Larsson och Jonas Hansson för att de gav mig tillåtelse att för Saxdalen blogg både fotografera och filma under deras framträdande!

Hälsningar Ola

Claes Janson och Kjell Öhman i Saxdalens Folkets hus - en verklig dröm

2011-08-02T23:33:00.000+02:00

Solen både värmde och lyste in i Saxdalens Folkets Hus på tisdag kväll i Dan Andersson- veckan. Trots det stora utbudet av kultur- evenemang i kommunen den här veckan var det många som valt att komma till Saxdalen och kvällens föreställning om Den flygande holländaren.

En som valt att komma till Saxdalen just ikväll var pianisten och organisten Kjell Öhman. Hade det varit som vanligt sedan 1993 till förra sommaren hade han i kväll suttit och spelat på Allsång på Skansen. Vi är glada att han valde att komma till oss istället ikväll.

Kjell Öhmans pianospel är alltid njutbart och när han kom i sällskap med mannen med den gudomliga rösten, Claes Janson, blev hela programmet en njutning.
(Klicka 1-2 gånger på stillbilderna för förstoring!)

Kjell Öhman och Claes Janson trollbinder publiken

Två genommusikaliska personer som helt utan åtvävor, bara genom ord och toner trollband publiken i en och en halv timme.

Det har precis börjat och vi lyssnar in...

Sedan följde en kronologisk beskrivning av Cornelis Vreeswijks liv från födelsen i Neder- länderna 1937 till hans död i Stockholm 50 år senare. Claes Jansons röst är inte bara ovanligt lämpad för sång. Hans berättande text i den här historieskildringen framförs också mycket professionellt. Man får en känsla av att det inte finns något skrivet manus utan att det är Claes Jansons spontana berättelse. Men det finns ett manus. Det är signerat Åke Arenhill. Hans fullständiga titel på den musikaliska monologen är Sagan om den flygande holländaren.

Claes Janson sjunger och berättar

På ett osentimentalt och naket sätt beskrivs trubadurens liv. Både positiva beskrivningar men också de misslyckanden och motgångar/nedgångar som Cornelis upplevde släpptes fram.

En hel rad av Cornelis både välkända och mindre kända visor presenterades och den kronologiska historien gav en ytterligare dimension av hans konstnärskap.

Efter stående ovationer från den både fulltaliga och entusiastiska publiken framförde duon ett extranummer. Det blev en blues, den musikstil som Claes Janson är en så utmärkt tolkare av. Men nu vet alla vi som fyllde Folkets hus till sista platsen att han också är en utmärkt Cornelistolkare. Och den här bluesen är också den en Cornelisprodukt:

Om att vara släkt i Rävvåla/Saxdalen

2011-07-31T22:48:00.000+02:00

Det finns ett gammalt talesätt i Rävvåla- Saxdalen att alla i byn, är släkt med varandra. Det finns väl en gnutta sanning i uttrycket även om det naturligtvis inte är helt sant.

Kommunikationerna förr i tiden var inte så bra och dessutom ville Rävvålpojkarna ha byns flickor för sig själva och värjde sig för konkurrens från utbölingspojkar på ett sätt som vi "moderna och upplysta" saxdalingar inte har så lätt att försvara.

Det finns risk för en viss inavel i små, isolerade befolkningsgrupper (populationer), ju mindre population desto större risk. Modern genetisk forskning visar att den storlek som populationen saxdalingar (boende i tätorten Saxdalen) hade 31 december 2010 (604 personer) är tillräcklig för att arten saxdalingar ska kunna förväntas fortleva i mer än 100 år. Det kallas inom genetiken långsiktigt.

Det är risk för att det blir lite långt mellan inläggen i bloggen en tid framöver. Dels har jag ju blivit med väderstation. Även om den sköter sig helt själv numera men jag vill ju gärna utveckla det intresset: Ett mål är att försöka få mina väderdata presenterade på Internet.

Ett annat intresse som just nu tar en hel del tid är släkt- och hembygdsforskning. Här har jag i dagarna fått möjlighet att koppla ihop - och till och med utvidga - uttrycket "alla i Saxdalen är släkt" med personliga släktforskningsresultat.

När jag 2007 flyttade tillbaka till Saxdalen efter 45 års yrkesverksamhet utomläns träffade jag tidigt vår SaxdalsElvis, Åke Dahlman, och vi blev direkt goda vänner, nästan som gamla goda vänner även om vi aldrig tidigare hade träffats. Det tog ett tag innan vi kom underfund med att vi var släkt, inte genom blodsband men genom mina barn.

Det visade sig att Kleback-Anna som bodde i Rusbodarna i Rävvåla och som gift på Slogåsen norr om Blötberget - hon var inte bara mina barns gammelfarmor utan också SaxdalsElvis farmor!

Därför tycker jag att det är styrkt att i dagens Saxdalen så är också de som flyttar hit till Saxdalen - utan att ha bott här tidigare - släkt med och tillhör populationen saxdalingar, redan när de flyttar hit. Åke Dahlman och jag själv är ett exempel på den utvidgade betydelsen av det gamla uttrycket om släktskap och rävvålingar/saxdalingar.

Av Kleback Anna Nyström f. Danielssons son Arne, farbror till nämnda SaxdalsElvis, har jag dessutom fått kopiera CD-skivor med ljudinspelningar som Arne gjorde med sin mor. Det finns stor anledning att återkomma om innehållet i hennes berättelser i bloggen.

Ett lite lustigt sammanträffande: I morgon åker SaxdalsElvis till samma land som hans farmor åkte 1905. Hon utvandrade som 4-åring med sina föräldrar till USA. Hon åkte tåg till Göteborg, båt till England, ny båt till Québec i Canada och tre dygn med tåg för att nå destinationen Hancock, Michigan. Åke kommer att flyga från Arlanda med destination Memphis, Tennessee, där den andre Elvis (Presley) bodde större delen av sitt liv. Kanske har Åke lika mycket att berätta som sin farmor när han kommer tillbaka till Sverige. Båda är exempel på goda berättare.

Som pensionär har man inte gott om tid som man trodde innan man nått hit. Hä bir jäktut ibland! Men jag ska ändå avsätta tid för att fortsätta skriva i Saxdalen blogg.

Hälsar Ola

En tur till Sunnansjö med minnen

2011-07-29T01:04:00.000+02:00

Idag tog jag en tur till Sunnansjö för att hälsa på min mamma. När hon inte är trött är hon normalt på gott humör och sjunger gärna. För dagen var det en sång som hon nynnade många gånger och slog takten. Texten kom hon inte ihåg men melodin var helt korrekt, Johanssons Boogie Woogie- vals av Povel Ramel:

I mitt hem lyssnade vi mycket till Povel Ramel när jag växte upp. Min far köpte tidigt en bandspelare och jag spelade in många Ramel-melodier på den.

Jag hade också förmånen att träffa Povel Ramel personligen - i Sunnansjö! Ja, inte igår utan i min ungdom. Vi var några ungdomar från Saxdalen som åkt till Morhagen för att umgås, prata och dricka
en öl.

Jag gick till den disk som var både reception och bardisk. Jag minns inte om det var ägarinnan fru Sundström eller dottern Anneli serverade då men där fick jag stå i kö en liten stund. Kön var inte så lång. Den bestod av Povel Ramel, Wenche Myhre och ytterligare någon person till som jag inte kände igen. Det var en avspänd atmosfär på Morhagen och jag tror att de båda kändisar- na trivdes där utan att bli besvärade av övriga gäster. Både Povel och Wenche pratade dessutom och betedde sig som folk i allmänhet. Det enda som jag minns att jag lade märke till var att Wenche Myhre var mycket kortare än jag föreställt mig. Det är ju inte så lätt att avgöra personers längd på TV.

En annan musikant som sjungit in boogie woogie-valsen och som är aktuell i Saxdalen under Dan Anderssonveckan är Cornelis Vreeswijk. Lyssna gärna till hans tolkning här. Och sen kanske vi ses på tisdag och lyssnar på mer Cornelis Vreswijk i Saxdalens Folkets Hus.

Rävvåla föreläsningsförening - En historik

2011-07-27T23:00:00.002+02:00

Under hösten 2008 och våren 2009 genomfördes två studiecirklar om Rävvåla-Saxdalen och byns historia. Lokalen var Saxdalens kapell. Två av deltagarna i cirklarna var bröderna Lars och Åke Åhlström, söner till folkskollärare August Åhlström. Familjen Åhlström bodde tidigare i lärarbostaden som fanns i samma hus som Saxdalens kapell som då kallades kyrksal. Bröderna Åhlström ärvde sin fars intresse för hembygden och bidrog genom osedvan- ligt god minnesförmåga med många erfarenheter till studiecirkeln.

I november 2008 kom Åke Åhlström till en cirkelträff med den här historiska samman- ställningen om Rävvåla föreläsningsföre- ning.
(Klicka 1-2 gånger på bilderna för att se dem förstorade!)

Storebror Lars Åhlström har på ett sätt som inte lär kunna överträffas bidragit till att skriva Rävvåla-Saxdalens historia. Som redaktör för Gränge - årsskrift för hembygdsintresserade under 20 år har han placerat sig på en ointaglig guldmedaljplats när det gäller att beskriva vår by genom tiderna.

Tanken uppstod under nämnda studiecirkel att alla de artiklar i Gränge som handlade om Rävvåla/Saxdalen - och som råkade vara skrivna av Lars Åhlström - borde samlas i ett särtryck ur Gränge. Tanken föll i god jord och vi kunde förverkliga vårt önskemål. Resultatet blev nedanstående skrift:

Klicka två gånger på bilden för förstoring!

Det blev 101 sidor högintressant text både när det gäller historiska fakta men också som en levande beskrivning av hur byns invånare strävade för att få ett gott liv.

Vi är många som köpt och läst boken som bara kostar 100 kr. Det är knappt en krona per sida. Och en bra sak med boken är att det fortfarande finns exemplar till försäljning. Men det är inte så många!

Är du det minsta intresserad av boken, för egen del eller t.ex. som gåva kan du köpa den i Saxenkiosken i Saxdalen eller Turistbyrån i Ludvika. Du kan också skicka en beställning till bloggen eller ring mig Ola Hagfall, tel 0240-31038 eller Lars-Åke Wettercrantz, tel 0240-31193. Vi kan leverera på olika sätt.

PS. En av artiklarna i boken är inte skriven av Lars Åhlström men av hans far August. Den handlar om upptäckten av Långfalls- gruvan eller Saxbergsgruvan som den också kallades DS.

Påminnelse om Dan Anderssonveckan och Cornerlis

2011-07-26T22:39:00.042+02:00

På lördag 30 juli börjar Dan Andersson- veckan 2011. Se hela programmet här. Saxdalen blogg har naturligtvis redan skrivit om den intensivt innehållsspäckade veckan som mobiliserar underhållningsarrangörer i hela kommunen.

För Saxdalens del är det tisdag 2 augusti som är det stora dagen: Claes Janson & Kjell Öhman ger en presentation i ord och ton av Cornelis Vreesvijks liv och musik.

Jag dagdrömde - eller kanske var det hallucinationer - under en förkylning i början av februari om den här konserten. Det beskrevs här. Ett par veckor senare var jag frisk och hade fått bekräftat att drömmen skulle bli verklighet den 2 augusti. Evenemanget beskrevs då mer ingående här.

Det är alltså på tisdag nästa vecka som alla som kommit över biljetter träffas i Saxdalens Folkets hus.

En positiv upplysning: Det finns fortfarande biljetter att köpa på Turistbyrån i Ludvika. Beställda biljetter avhämtas eller kan skickas per post till boende långt ifrån kommunen.

Det blir ingen paus under föreställningen men kaffe kan köpas före och efter konserten.

Sittplatserna är onumrerade så kom i tid! Föreställningen börjar 18:30.

Arrangören, Rävvåla Kulturförening hälsar alla välkomna.

Har jag tagit mig vatten över huvudet?

2011-07-22T21:31:00.002+02:00

Sådant här väder kan det väl inte vara meningen att man ska ha bara för att man satt upp en väderstation? Eller är det så att om man skaffar en väderstation som är gjord i Kina får man också dras med kinesiskt väder? När jag hörde regnet smattra på taket i morse var det inget duggregn. Jag gick ut på balkongen och tittade mot Saxberget och det såg ut så här:

Saxberget såg man inte skymten av. Det ligger bakom det ljusa fältet ovanför träden. Sikten var ca. 50 m och det som ser ut som glitter är regnet som stod som spön i backen.

Klockan 8.00 hade det kommit 0,3 mm regn som klockan 13.00 nått upp till 18,3 mm. Det är ju ingenting mot det regn som SMHI uppmätte i Borlänge den 8 juli i år, 85,5 mm på ett dygn. Men det är ändå väldigt torrt jämfört med de 1 800 mm regn under ett dygn som uppmättes på ön Réunion i Indiska oceanen 1952.

Min Sambo Annie är just nu i sitt födelse- land Colombia. Där finns en ort Lloró ca. nio mil från Stilla havet. Den räknas som jordens våtaste bebodda plats med i genomsnitt 13 300 mm regn om året, över 13 m regn!

Här i Saxdalen och runt om fick vi också åska som slog ner i ett av vindkraftverken så att det blev ett långt elavbrott i byarna från Grängesberg till Tuna Hästberg. Det gick inte att titta på TV eller köra datorn. Men min väderstation fortsatte att arbeta hela tiden. Både sändare och mottagaren inomhus går på batteri. Så jag kunde följa vädrets förändring på väderstationens bildskärm. Den uppdateras ungefär tre gånger per minut.

Jag bor numera i en väderstationsbyggnad

2011-07-15T15:03:00.002+02:00

Att bara kineser och engelsmän är bättre på att prata om väder än vi svenskar visar resultatet av en undersökning som tidningen "Väder" gjorde förra året. En förklaring skulle vara att vi i Sverige har mer väder än i många länder på jorden. Vi har ju årstiderna.

Mitt intresse för meteorologi har nog lyst igenom mellan raderna i bloggen. Intresset minskade inte när jag studerade meteorologi under en termin. Lite mer om mina studier i meteorologi och några väderupplevelser kan du se här.

Sen dess har det länge varit en dröm att ha en egen väderstation. Nu bor jag helt plötsligt i ett stationshus. Det måste väl kallas så om man har en väderstation på taket? Saken är den att jag fick besök av en försäljare. Hon sålde inte väderstationer - utan larm. Vi kom in på gemensamma intressen och jag berättade om att jag börjat titta på väderstationer för privat bruk. Jag hade redan en favorit till överkomligt pris. Då visade det sig att denna vällarmade kvinna också var - åtminstone delägare - i just en sådan väderstation som jag utsett till favorit. Priset var överkomligt och larmförsäljarens bedömning att denna väderstation fungerade bra blev avgörande.

Intensifierade studier på Internet ledde snart till att Clas Ohlson i Insjön fick sälja ytterligare ett exemplar av sin bästa väderstation. På ett par dagar fanns den att hämta på Posten, d.v.s. numera Gruvhallen i Grängesberg.

Så här ser huvud- stationen ut. Den är batte- ridriven och ansluts till datorn med en USB-kabel.

På taket sitter nu de olika instrumenten för registre- ring av utomhusdata: temperatur, luftfuktighet, lufttryck, vindhastighet, vindriktning och regn- mängd.

I huvudstationen registreras inomhus- värden för: temperatur och luftfuktighet.

Ett datorprogram, EasyWeather, bearbetar data från både huvudstationen och utomhusgivarna. Automatiskt gör programmet beräkningar och presenterar färdiga väderdata på huvudstationens bildskärm nästan omedelbart efter att de registrerats. Det tog ca. en timme att beräkna efter varje avläs- ning när jag var "manuell" väderobservatör på 60-talet.

Nu sänds data trådlöst från vårt tak ner till huvudstationen ungefär var 20:e sekund och direkt finns de bearbetade resultaten på bildskärmen. Det är nästan så att man kan bli lyrisk!

Det kommer inte bara att bli väderprat i bloggen i fortsättningen men om det blir lite glest mellan inläggen en tid kan det bero på att jag återuppstått som väderobservatör. Och visst är det fascinerande att man kan registrera och spara väderstatistik utan att egentligen göra någonting. Nu återstår att kolla värdena så att de stämmer och att drömma om förbättringar i systemet... Det finns redan många tänkbara utbyggnader och förbättringar.

Om man har en egen väderstation, kan man då titulera sig stins? Jag bor ju i alla fall i stationshuset och sköter stationen.

Vädret kan också vara ett fyrverkeri både i ljud och bild. Så här låter vädret idag.

SaxdalsElvis är hemma idag

2011-07-13T14:58:00.003+02:00

Det var ett par veckor sen jag senast träffade vår egen Elvis, Åke Dahlman, hemma i Saxdalen.

SaxdalsElvis, Åke Dahlman

Men idag var han i kiosken. Efter en turné i bl.a. Askersund och upp i Värmland är det några dagars speluppehåll. Nästa framträdande blir i Söderbärke-möljan.

Två dagar i mölje-veckan uppträder Åke med THE CADILLAC BAND: Onsdag 20/7 19:30 i Capellet och torsdag 21/7 19:00 i Söderbärke kyrka.

Sen är det inte så långt kvar till 2 augusti när The Cadillac Band flyger till USA för kon- serter i städerna Memphis och Jackson i Tennessee. Saxdalen blogg återkommer med mer om SaxdalsElvis framfart i den musikaliska världen.

Visst sjunger det om Saxdalen!

2011-07-11T17:12:00.001+02:00

Visst har vi en hel del sång och musik i Saxdalen - och vi är så stolta över det. Både sommar och vinter händer det ganska ofta att vi kan njuta av sång och musik i vårt Folkets Hus. Särskilt är det i samband med helger, fredag, lördag eller söndag. Och på somrarna på Runnbergsgården.

Men hur är det en vanlig måndag, mitt på dagen? Ja vi har just en sådan idag, en vanlig men en riktigt skön måndag med sol, varmt väder och en lätt bris. Och mitt på dagen har redan varit eller håller på att ta slut.

En sån här dag kan man hitta härlig sommargrönska under gröna lövträd som skyddar mot de direkta solstrålarna. Det hittade jag när jag åkte ner till Saxenkiosken. Se bara här (Klicka 1-2 gånger på bilderna för förstoring!):

Men vad är det för ungdomar som slagit till i grönskan? Ja, till och med Saxdals- hästen i bakgrunden är grön.

Jo, om vi tittar närmare på skylten bakom tjejerna ser vi att de kommer från Västerbergslagens Kulturskola, alltså den annonserade SOMMARORKETSTERN 2011!

Saxdalshästen är säkert grön av avund för ungdomarna ser inte bara trevliga ut och ser ut att ha trevligt - de sjunger och spelar bra också. Hör bara! Vi dyker direkt in i musikalen Hair, med Aquarius och Let the Sunshine in.

De musikaliska ungdomarna är mitt i en musikalisk resa runt Väsman. Före Saxenstranden har de varit på Solgärdet och bl.a. sjungit för min mamma. Efter Saxdalen bär det iväg till Grängesberg och Granliden för en ny konsert. Men låt oss först höra lite mer av Sommarorkestern 2011. Det blir Lasse Berghagens En kväll i juni även om vi nu kommit en bit in i juli...

Publiken njöt och man kunde märka flera välkända saxdalsmusiker bland lyssnarna. De måste känna sig lugna för återväxten bland våra musikaliska ungdomar i trakten. Som den då hette Ludvika Kommunala Musikskola har ju också prisats av en framstående musikprofessor Cecilia Rydinger i min andra blogg här.

Efter en väl genomförd middagskonsert återstod för Sommarorkestern att plocka ihop instrument, noter och alla grejer och packa orkesterbussen. Innan avfärd till Grängesberg var det dock dags för en utelunch i det gröna med utsikt över sjön Saxen. Några bilder från den avslutningen vid Saxenstranden:

Mer musik i Saxdalen

2011-07-07T20:06:00.000+02:00

Evenemangen i Saxdalen avlöser varandra. Närmast har vi möjligheten att få lyssna till:

Västerbergslagens kulturskolas

SOMMARMUSIKANTER 2011

Tid: Måndag 11 juni, kl. 12.00

Plats: Saxenkiosken

(Saxdalens Minilivs)

Saxdalen blogg firade igår

2011-07-06T22:03:00.167+02:00

Första inlägget i Saxdalen blogg publicerades på Internet söndag 30 mars 2008. Hur många som besökt bloggen sedan dess vet ingen men 6 augusti 2008 startades ett statistikprogram som håller reda på en hel del av det som händer på bloggen.

Just igår passerade antalet besök på bloggen 50 000 och besökarna hade laddat ner hela 97 765 sidor från bloggen, alltså räknat från 6 augusti 2008. Från starten har det blivit 463 inlägg. Det bör påpekas att antalet besök inte är detsamma som antalet personer som besökt bloggen eftersom många har besökt bloggen mer än en gång.

Bloggen är ju tänkt som en i huvudsak lokal blogg som ska handla om händelser i och omkring Rävvåla/Saxdalen i nutid och i historien. Egna upplevelser också utanför byn och till och med utanför vårt land har dock fått visst utrymme i bloggen.

Vad säger då statistiken mer om besöken på bloggen? Den nämnda statistikräknaren ger delvis ganska stympade data. När det t.ex. gäller var de olika läsarna befinner sig när de besöker Saxdalen blogg sammanställs den informationen bara för de 500 senaste besöken. Det betyder idag bara en procent av alla besök. Om vi tittar på vilka län/regioner som haft minst 10 besök bland de 500 senaste besöken ser det ut så här:

Här visar det sig att Saxdalen blogg är en lokal blogg. En stor majoritet av besöken kommer från Dallarnas län. Men en utländsk region, Wien i Österrike kommer på nionde plats med 10 av de senaste 500 besöken.

Samma lokala karaktär har bloggen om vi tittar på från vilka länder de senaste 500 besöken kommer. 93,6 % av besöken kom från Sverige och och bara 32 av de 500 från andra länder.

I statistiken finns också detaljinformation om varje besök. När jag studerat den informationen såg jag att antalet besök från andra länder verkade mycket mer utbredda än vad tabellen ovan antyder. Bl.a. därför startades en annan statistiktjänst i oktober 2011. Den ger den här bilden av Saxdalen blogg på en världskarta.

Klicka på kartan för förstoring!

Här visar det sig att besökarna kom från 64 olika länder spridda över hela jordklotet. Alla länder som är gröna på kartan har haft besökare på Saxdalen blogg. Sverige är också här i särklass. Av de 41 236 besöken under den här tiden kom över 39 000 från Sverige.

I listan på tio i topp kom sedan länderna i följande ordning:
2 Spanien
3 Österrike
4 Finland
5 Norge
6 USA
7 Tyskland
8 Danmark
9 Indien
10 Nederländerna

Av kartan framgår att Saxdalen blogg har besökts från många länder i Nord- och Sydamerika och Europa. Australien är också ett grönt område. Däremot finns möjlighet till stora erövringar av ännu vita områden. Världen folkrikaste stat Kina är fortfarande en vit fläck på kartan liksom stora delar av Afrika och det stora men nästan folktomma Grönland.

För mig är det en överraskning att bloggen har så spridda läsare men lokalbefolkningen är självklart den viktigaste målgruppen. Så Saxdalen blogg kommer också i framtiden att handla mest om Rävvåla/Saxdalen och den närmaste omgivningen.

Hälsar Ola

Grangärdeveckan i morgon måndag

2011-07-03T12:07:00.000+02:00

Vi är inne i Grangärdeveckan och i morgon, måndag, är Saxdalens dag i den veckan.

Måndag 4 juli klockan 18.00:

Runnbergsgården Saxdalen - byn det sjunger om!

Musik, hantverk och blommor.

Medverkar och säljer gör:

Joakim Frost (smed)

Conny Svendsen (målningsteknik)

Gunilla Kindmark (tunnbrödsbakning)

Pelargonsällskapet.
Skolbarn från Saxdalens skola har loppis och lotteri.
Musikunderhållning av lokala förmågor.

Klicka på boken för förstoring!

Dessutom finns boken RÄVVÅLA - SAXDALEN genom tiderna

och många böcker av Bengt Emil Johnson att köpa.

Rävvåla Kulturförening hälsar välkommen till en trivsam kväll på tunet.

95-årskalas

2011-07-02T20:55:00.002+02:00

Idag är det flaggdag på Hagfalls- torpet i Saxdalen. Min mamma fyller år. Ingrid Hagfall, föddes på Hagfallstorpet med efternamnet Haag, 2 juli 1916 och blir alltså 95 år idag. Enligt folkbokföringen är hon den näst äldsta invånaren i Saxdalen idag.

Födelsedagskalaset hölls på Solgärdet i Sunnansjö där hon bor sedan fyra år. Här är tårtan som räcker till fler om man klickar på den!

Födelsedagsbarnet serverades den första biten av min lillasyster Lillemor. Personalen för dagen, Isabell och Tomas, hjälpte till att fördela tårta till alla gäster på avdelningen innan de själva tog en paus och kunde njuta av en tårtbit.

Isabell (här framför kaffebryggaren) bryggde ett gott kaffe som hon serverade till tårtan. Min mamma har alltid varit rädd för för hett kaffe så hon väntar alltid en stund innan hon börjar dricka.

Tomas, närmast kameran, njuter av kaffe- tåren tillsam- mans med Sven Hammar.

I bakgrunden skymtar Ture Stenkils som sitter vid ett annat bord.

Kaffe- njutare på andra sidan bordet är Lillemor, mamma Ingrid och Torsten.

Vi hoppas få uppleva många fler födelse- dagar med vår mamma Ingrid. Den här var mycket lyckad och till och med vädret var bra.

Inte bara tårtan utan alla bilder är klickbara om man vill se dem förstorade. Klicka 1-2 gånger!

Om sjön Glaningen och "glanu" mjölk

2011-06-29T00:10:00.001+02:00

Igår körde jag bil in till Ludvika. Mellan Brattjämna, raksträckan i Björnhyttan med avtagsvägen mot Blötberget, Gonäs, Ludvika om man inte fortsätter rakt, på på väg till Grängesberg... Ja, jag tog av till vänster för jag skulle till Ludvika.

Där någonstans mellan Brattjämna och avfarten till avfallsanläggningen i Björn- hyttan var det någonting som gick upp eller någonting som trillade ner. Om det var ett ljus som gick upp eller pollett som trillade ner är jag osäker på men helt plötsligt förstod jag varför.

När jag för en tid sedan i ett blogginlägg berättade om min uppväxt på ett torp berättade jag om mjölk i olika former men då tänkte jag bara på färsk mjölk eller filbunke (långmjölk). Jag glömde att berätta om hur det gick om mjölken fick stå för länge i skafferiet: Ho vart glanu!

Där var kopplingen till min negativa upplevelse av namnet Glaningen. När jag körde där från korsningen på Brattjämna förbi avfarten till avfallsanläggningen hade jag sjön Glaningen bara ½ km. in i skogen på höger sida.

Glaningen sedd från Saxberget

Glaningen har för mig haft samma negativa klang som "glanu" mjölk. På svenska skulle det heta glanig om ordet fanns. Men det gör det inte. Jag har kontrollerat med Svenska Akedemins Ordlista (SAOL) och där finns inget ord glanig.

Under alla år jag bott i Rävvåla/Saxdalen har namnet Glaningen haft en negativ klang i mina öron. Jag har inte förstått varför och jag har nog aldrig funderat så mycket på det. Men bara som en blixt var den negativa kopplingen mellan Glaningen och "glanu" mjölk avslöjad.

Glanu var ett viktigt ord på ett torp med kor men utan kylskåp. Och det fanns tidigare dokumenterat i svenska språket. I Svenska Akademins Ordbok, SAOB hittar man inte glanu men däremot min försvenskning av vårt dialektala ord: glanig. Om man söker på "glanig" i SOAB, tryckår 1929, hittar man följande:

GLAN gla⁴n, adj. -are

[sv. dial. glan; möjl. besläktat med GLANA, v.²]

[GLAN 0]

(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om mjölk; som börjat surna, blåsur. Glaan Miöick. LINDER Matk. 2 (1714). ÖSTERGREN 1924; angivet ss. sällsynt o. bl. bygdemålsfärgat).

Ssgr:

– GLAN-MJÖLK. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) blåsur mjölk. DALIN 1852; angivet ss. "pop."). LUNDELL 1893; angivet ss. folkmål).

Avledn.. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ;

– GLANA , v.¹ om mjölk: börja surna, bli blåsur; i p. pf.: blåsur.

KINDBLAD (1871). Glanad mjölk. FORSSLUND StorgBl. 157 (1901). När yxan lägges i mjölkkammaren för att hindra mjölken från att "glana" under åskväder, så är sambandet med åskguden utan tvifvel ojäfaktigt. Uppl. 1: 223 (1902).

– GLANIG , adj. om mjölk: blåsur. DALIN (1852; angivet ss. "pop."). ÖSTERGREN 1924; angivet ss. sällsynt o. bl. bygdemålsfärgat).

Intressant för mig var att se att ordet fanns redan på 1700-talet. Att företeelsen funnits så långt människans historia sträcker sig är nog en kvalificerad gissning.

Lokalpatriotiskt intressant är att Karl-Erik Forslund i sin bok Storgårds-blomster. En ung faders dagbok. Sthm 1901, bekräftar att glan-mjölk också fanns på andra sidan Väsman i början av 1900-talet.

Storgården var en plats jag aldrig besökt innan min sambo och jag flyttade upp till Saxdalen 2007. Här en bild från vårt besök på Storgården.

Karl-Erik Forslunds Storgården, april 2008

Upplev trivsamma juli-träffar på Runnbergsgården i Saxdalen!

2011-06-26T23:16:00.013+02:00

Rävvåla Kulturförening är en av de aktiva föreningarna i Saxdalen och utnyttjar naturligtvis sommaren för en del arrangemang. En förklaring till detta är att vår egen scen är gräsplanen utanför Runnbergsgården.

Bläddra fram till juli månad i almanackan och anteckna följande två evenemang:

Redan måndagen den 4:e juli:
För allmänheten, Runnbergsgården i Grangärdeveckan. Eftersom vår dag den veckan är måndag med datum 4 juli är alla välkomna oavsett kön, nationalitet, ras, religion osv. Har vi några besökare från USA i trakten så är de speciellt välkomna att fira sin nationaldag på Runnbergsgården.
(Klicka 1-2 gånger på affischerna för förstoring!)

Fredag 15 juli
är det sen dags för den andra julitillställningen som är intern för Rävvåla Kulturförenings medlemmar. Storleken på vår inomhuslokal, Valvet, tillåter oss inte att konkurrera med t.ex. Cassels. Men vi vet redan att trivseln är mycket god på arrangemangen på Runnbergsgården.

Vi vill redan nu varna för att det kommer fler arrangemang i Saxdalen under nästföljande månad, augusti. Vi i bloggen kommer att påminna om detta senare. Under tiden håller vi tummarna för att vädret också ska bli bra...

Räfvåla masugn

2011-06-25T20:51:00.003+02:00

I Räfvåla by i Grangärde kvarstår ännu en gammal mulltimmersmasugn, och som synes af bilden utgör denna en skarp kontrast till nutidens masugnar. Vid denna hytta, som till hälften ägdes af bärgsmän, har på många år ingen blåsning ägt rum.

Räfvåla masugn

------På hyttebacken, i närheten af denna minnesvård från gamla tider, uppfördes år 1890 och 1891 ett stort tidsenligt vaskvärk för skiljande af den bly- och zinkmalm, som af bärbärkaktiebolaget Saxbärget brytes i bolagets grufvor, belägna cirka 3 kilometer från vaskvärket midt uppå det höga Saxbärget, från hvilket bärg man har en härlig utsikt öfver sjön Vessman och omgifvande trakter.

------Den ringa vattentillgången i Räfvåla- bäcken gjorde det nödvändigt för bolaget Saxbärget att drifva sitt vaskvärk med ångkraft, och är en 45 hästars maskin därför nu här uppställd.

------I vaskvärket krossas och males malmstyckena på s. k. Heberlekvarnar till fint mjöl, som på s. k. ståsshärdar och rundhärdar medels vatten skiljes, hvarvid metallpulfret kommer i olika rännor, sorteradt efter sin olika vikt, och det ofyndiga bärget bortflyter med vattnet.

------Det erhållna malmpulfret, blyglans, nedsmältes vid Sala hytta; zinken exporteras.

------Vid Räfvåla masugn användes, under den tid blåsning pågick, hufvudsakligen Grängesbärgsmalm och var hyttan igång 3 à 4 månader om året.

P─n.

Artikeln är hämtad ur en serie häften som Bärgslagsposten (det stavades så på den tiden) publicerade. Titeln var Våra Bygder i Ord och Bild. Jag kom över en "tegelsten" på ett antikvariat i Örebro. Det är en samlings- upplaga med 14 häften hopbundna till en riktig lunta. Ovanstående artikel är hämtad ur det tredje häftet som är tryckt 1899.

Jag växte upp på ett typiskt Bergslagstorp

2011-06-23T21:21:00.003+02:00

Nu sitter jag på mitt "bloggrum" en trappa upp på Hagfallstorpet på Malbacken i Saxdalen. Det är kvällen före midsommar- afton och jag har hällt ut 15 mm regn ur regnmätaren förut idag. När jag kom tillbaka från en tur till Sunnansjö fick jag sitta 10 minuter i bilen för att inte bli fullständigt genomvåt eftersom jag har ca. fem meter från bilen tills jag kommer under tak på verandan. Det var då 9 mm nytt regn i mätaren.

Jag föddes in i en slags storfamilj mitt under andra världskriget, 1942, och mitt i smällkalla vintern. Jag har berättat lite om min födsel tidigare här. Moster Hanna som förlöste mig var också centralfiguren i vår "utvidgade" familj. Hon var äldsta barnet till mina morföräldrar och den som fick ta över både jordbruksbestyren och mycket av ansvaret för sina mindre syskon när mormor och morfar blev äldre.

När Hanna skulle sluta skolan kom skolläraren upp till mina morföräldrar och ville att Hanna skulle få fortsätta studera. Hon var mycket duktig i skolan. Min morfar lär ha svarat kort och bestämt: Nej Hanna behövs hemma!

Det typiska med Hagfallstorpet var att morfar både var gruvarbetare och torpare. Det verkar ha varit så i Rävvåla på den tiden före 1940-talet att många män hade den kombinationen av två huvudsysslor. Morfar arbetade i Blötbergets gruva dit han gick över skogen året runt. Jag kan knappast föreställa mig hur det var att gå på vintern med bara en karbidlampa som ljuskälla och i kyla och snö. En mils vandring om dagen. Gruvarbetet varade 12 timmar per dag måndag - fredag och halvdag, 6 timmar på lördagar. Visserligen var sysselsättningen i Blötberget något ojämn så den verkliga arbetstiden blev ibland kortare än planerat. Blötbergstider blev ett begrepp. En gruvarbetare i Blötberget kunde redan vara hemma i Rävvåla när skulle ha slutat sitt skift.

Min mormor och morfar hade två kor, gris och ibland höns. Kalvarna sparades också till sen höst så att de hann växa till sig.

Min morfar dog året innan jag föddes så vi hann aldrig träffas. När jag föddes hade moster Hanna och hennes man Johan tagit över skötseln av djuren. Jag var inte stor när jag fösta gången fick följa med Johan till Storfars. En av korna skulle träffa Storfars tjur! Korna var två fjällkor som hette Krusa och Lillan. De var mycket snälla. Eftersom de var två måste en bli chef. Det var Krusa. Hon var skällko och gick alltid först. De såg ut ungefär så här:

Läs mer om fjällkon här. Visste min morfar att det var ideala kor han skaffat? Visste han att fjällkor idag skulle kallas lågenergikor. De var små, tåliga, trevliga kor som kunde leva av det som fanns i skogen eller på en gård. De åt gärna löv och också sly och annat som vi har problem med att hålla borta idag. Mölken var fetare än mjölk från svensk rödbrokig boskap eller svensk låglandsboskap.

Vår "storfamilj" när jag föddes bestod av mormor Mia Haag, Hanna och hennes man Skräddar Johan Andersson. De bodde i eget hus. De hade sonen Börje. Till och från bodde min morbror Elis Haag i sitt eget byggda hus när han inte arbetade borta.

I gamla huset där jag föddes bodde min mormor och mina föräldrar och jag. Senare fick jag min syster Lillemor.

Korna mjölkades varje dag. I huset hade vi en skrubb med en separator. Först silades mjölken så att det inte fanns några skräp i den. Sen kunde jag få silsupen. Silsupen var den spenvarma nymjölkade mjölk som var fetare än vanlig komjölk och som jag då drack. Idag skulle jag nog inte uppskatta den.

Sen skulle mjölken separeras och då fick jag dra separatorn. Den gick ganska tungt och jag vill minnas att jag inte alltid orkade veva tills all mjölk var separerad. Resultatet blev skummjölk och grädde.

Det fanns inga kylskåp på den tiden utan all mat förvarades i ett skafferi. På sommaren gjorde vi filbunke (långmjölk) av en del av mjölken. Det fanns alltid någon i närheten som hade tätmjölk som man kunde få. Det räckte att tillsätta en dl. tätmjölk i en stor tillbringare med mjölk. Efter ett par dagar hade man en tjock och god filbunke.

En annan högtid var när en ko hade kalvat. Den första mjölken efter kalvningen var särskilt fet och kallade råmjölk. Av den gjorde vi kalvost (kalvdans, ostkaka).

På somrarna var det hösådd och senare höskörd. Då hässjade vi höet som fick sitta på tork. Sedan kördes höet in på logen. Det blev hö upp till taket på ladugården som bredvid logen. Då fick vi hoppa från höskullen, taket på ladugården. Höet skulle packas för att ta så liten plats som möjligt. Det var spännande att hoppa i höet men lite farligt till det blev tillräckligt högt med hö. Till sist fylldes också skullen med hö om det blev en rik skörd.

Det fanns alltid mycket arbete på torpet. Förutom arbetet med hö skulle potatis sättas och tas upp. Allt gjordes för hand. En episod som Ruth, min kusin Börjes änka, och jag skrattar åt ibland är när min kusinhustru Ruth var ung och hade flyttat upp till Börje. Hanna och Ruth var ute på åkern och hackade potatis. Ruth blev trött i ryggen och måste resa sig upp för att räta på ryggen. Hannas kommentar var: Ja, men inte ska du räta på ryggen!